Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 ONKEL BENJAMINS ALBUM.
växt maskerad dam, kostymerad som Diana, hvilken sträckte sitt gyllene jagtspjut emot honom och sade halfhögt, i det hon tvang honom att draga sig tillbaka in i rummet:
"Det ar nu tredje gången jag träffar er i afton, och alltid har ni samma min af oro och samma blick af tröstlöst sökande. Jag gissar, att ert hjertas dam undflyr er och döljer sig, der ni minst ville finna henne."
"Ni gäckas med en stackars dödlig, min gudinna, då ni låtsar misstaga er i dubbelt afseende," sade Eikenberg skämtande och sökte komma förbi henne.
"Hur då, hvad menar ni?"
"Först har jag icke kunnat träffa er förut, ty jag har aldrig haft någon gudomlig uppenbarelse förr an i detta ögonblick, och sedan, allseende som ni ar, vet ni mycket väl, att mitt hjertas dam, öfverflödande af nåd som Gud fader sjelf, söker syndaren, innan han hunnit göra sig förtjent deraf."
"Ännu en gång, hvad menar,ni? Ni ar antingen mycket egenkär och oförskämd, eller mycket oskyldig."
"Ni smickrar mig. Jag har ju då alla de egenskaper damerna önska. Jag ber er, låt mig behålla er goda tanke, tills jag kanhända träffar er ibland de dödliga, nu fruktar jag att få spela Actaeons rol, om jag dröjer i er närhet. Jag flyr gudinnan för att söka. .." Eikenberg lutade sig intill hennes öra och hviskade några ord, under det han med tillgjprd vördnad förde hennes hand till sina leende läppar.
Den gudomliga Diana slog honom sakta på kinden med den guldfransade andan af sitt skärp, och sade skrattande:
"Eh bien, akisi soit-il. Men hvad ar detta? Ett segertecken, som ni åtminstone icke eröfrat i Olympen."
Hon tog det afslitna näsdukshörnet, som kungen nyss lemnat Eikenberg och som denne ännu höll i handen, och vande det på alla sidor.
"Trop musquée," tillade hon föraktligt och ville slita sönder det i ett anfall af vrede eller misshumör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
