Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 ONKEL BENJAMINS ALBUM.
tycktes ämna sig utför ned till stranden, som ligger djupt under, men hann icke tio steg, innan smällen af ett pistolskott hördes och gaf eko i bergen omkring.
Skottet kom ifrån andra sidan, och yid skenet af fängkrutet, som lyste likt en blixt, såg Juring helt tydligt ansigtet af den som sköt; detta ansigte var Corandas.
"Ah, hvad ar detta!... ISTi hade rätt, vårt bedrägeri ar upptäckt... det ar frimurarne," hviskade qvinnan förfärad och reste upp hufvudet.
Juring, som hela tiden hållit sig orörlig stödd emot stammen af den liggande tallen och skyld af dess grenar, med hvars skuggor han förblandades i mörkret, såg emellertid mannen, som kommit fram ur stenhopen, vacklande gå några steg och falla ned på knä. I nästa minut låg han utsträckt på marken, bemödande sig att resa sig ännu en gång, men slutligen stannande orörlig, och då hans kappa föll af, blef lifdrabanternas gula uniform, som han bar derunder, synlig i den första töckniga morgongryningen.
"Erik!" utropade Juring, som nu med förskräckelse igenkände sin vän, och upprepande hans namn, med smärtans och bestörtningens hela styrka, skyndade han fram, utan att tänka på de båda personer, som han lemnade bakom sig och hvilka nu, liksom han sjelf, igenkände den fallne och funno sitt misstag om angriparen.
Han upplyfte Eikenbergs hufvud, såg hans spetskrås färgadt af blod och den gula jackan genomdränkt deraf, men han lefde ännu och hviskade liksom i yrsel, då Juring lutade sig öfver honom: "De båda lådorna ... guldet ar räddadt... jag gömde dem i hvalfvet... under..."
Blodet störtade i detsamma mörkt och forsande fram öfver hans läppar och qväfde honom, Juring sökte resa honom upp, men kände i samma ögonblick den häftiga smärtan af ett slag i hufvudet och föll sjelf sanslös ned i gräset bredvid sin vän, under det han ännu liksom i en dröm hörde oredigt hviskande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
