- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
38

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38 JERNRlNGEN.
att du var i kyrkan för att tjena Gud och vara an-
däktig?" sade fru Hage högtidligt, under det hon hop-
lade handduken, hvarmed hon torkat sig.
"Tjena Gud!" upprepade Jeannette långsamt och
tankfullt. "Det är fasligt ledsamt," tillade hon derpå,
såsom den enda slutsats, hvartill hon kommit genom
den välmenande fruns abstrakta lexa.
"Jeannette lilla, nu skall du lofva mig att i dag
vara riktigt snäll och leka med Pricks barn allesam-
mans, och icke vara elak emot Milda och Adolf," åter-
tog fru Hage, under det hon slätade Jeannettes kru-
siga hår och drog de skrynklade spetsarne kring hen-
nes hals till rätta.
"Men jag kan icke tåla Milda."
"Hvarför det då? Hon är ju en snäll flicka."
"Nej, och så är hon så ful."
"Skäms du icke att säga så? Man är vacker nog,
då man är god och förståndig, skönheten är en snara,
som lockar i förderf, kom ihåg det, mitt barn!" sade
den gamla frun patetiskt.
"Ja, det står så i min a-b-c-bok vid bokstafven S.
"Nå, då vet du ju, att du icke bör tala så der
illa och opassande, men är det icke sant, att du vill
vara en liten stilla och anständig flicka och riktigt
snäll emot barnen i dag?"
"Jo, bara de lyda mig."
"Det göra de nog, om du ber dem vackert."
"Nej, det hjelper icke alltid. Herman, honom
tycker jag om, jag skulle vilja, att han vore hos oss
jemt, men Adolf och Milda äro så dumma, och Milda
gapar jemt och visar alla sina fula tänder och är så
fräknig och har vårtor på händerna; jag kan icke
tåla henne."
"Fy, Jeannette, du får icke säga så."
Jeannette skakade sitt lilla hufvud med en min af
sjelfsvåldigt trots och blickade skalkaktigt upp i foster-
moderns ansigte utan att svara.
"Se så, kom nu! Yi måste sätta oss till bords, de
vänta derute."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free