- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
42

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42 JEBNEINGEN.
ifrån marken, kastade hon det rakt på Jeannette, i
det hon vredgad utropade:
"Se der har du en vackrare kamrat då!"
Det var en liten oskyldig svart groda, som Milda
funnet och kastat. Den kom midt i ansigtet på Jean-
nette och föll sedan ned för hennes fötter.
"Milda kände den paniska och medfödda förskräc-"
kelse och afsky, som hennes lilla despotiska vän hade
för dessa djur, och då nu grodan kom så väl till pass,
kunde hon icke neka sig nöjet att hämnas Jeannettes
obillighet.
Verkan af detta infall öfversteg emellertid hennes
afsigt och förväntan, ty Jeannette blef dödsblek och
skakades af den ena konvulsiviska rysningen efter den
andra, svettperlorna framträngde på hennes panna, och
man kunde ett ögonblick tro, att hon skulle falla ned
afsvimmad.
Imellertid hemtade hon sig efter några minuter,
och den ursinnigaste vrede efterträdde hennes fasa och
förlamning.
Milda insåg, att en förtviflad strid förestod, och
den lilla tjocka och o viga flickan, som, ehuru ett par
år äldre, likväl var Jeannette underlägsen både till
längd och krafter, förutsåg ett nederlag och tog hastigt
till flykten.
Jeannette hade imellertid, glömmande både leken
och den nyss så vigtiga stridsfrågan och lågande af
denna förfärliga vrede, som gör oss sanslösa, hoppat
öfver buskarne, som skilde de båda barnen, och slun-

*


gade nu med en kraft, h varom hon sjelf var omedveten,
efter den flyende Milda en bit af en tegelpanna, som hon
apptagit från marken.
Herman, som ändtligen tyckte, att det var tid att
efterspana de "förrymda fångarne" och af ordvexlingen
lockades till trädgården, kom i detsamma framsprin-
gande och fick stenen i hufvudet, i stället för den und-
komna systern.
Den skarpa stenflisan kom med sådan fart, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free