Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DBOTTNING KRISTINAS HUS.
47
nes »bekymmer och missnöje, och de uttömde sig nu i
förebråelser, förmaningar och mera välmenande än
tillämpliga bibelspråk’ och sentenser, till dotterns upp-
byggelse och förbättring, utan att man kunde bestämma,
om allt deras tal uppfattades eller ens hördes af Jean-
nette, som ändtligen fördes till sängs, utan att med ett
enda ord hafva sökt urskulda sig eller röja hvarken
ånger, ledsnad eller någon kärleksfull tacksamhet för de
båda gamlas ömhet.
Denna dag hade slutat, som den började, med oro
och obehag, och den var hvarken den första eller den
sista af de många, som afvek ifrån den fredliga fa-
miljens naturliga lugna böjelser och dess forna regel-
bundna och enformiga vanor, till följd af det lilla
bullersamma och oroliga fosterbarnets närvaro.
Åter har en lång tid förgått. Det är nu sex år
sedan den ledsamma söndagen, då Jennettes våldsamma
lynne så häftigt skrämde och oroade hennes foster-
föräldrar.
Herr Hage har nu fått åtminstone lika många
grå som svarta strån i sitt ännu lika yfviga hår. Hans
fru har blifvit mycket fet och lider af andtäppa, och
Martha och Johannes fundera ännu på att gifta sig,
utan att hafva hunnit till ett definitivt beslut i saken.
I den lilla trädgården, der träden och häckarne
vuxit upp, så att solen knappt kan kasta en enda blick
derigenom, sitter Jeannette i en b er så af häggbuskar,
hvars långa hvita blomklasar vagga för vinden öfver
hennes hufvud.
Hon är nu en fullt utbildad qvinna, man skulle
tro henne vara aderton eller tjugo år.
Hon har vuxit upp frisk och kraftfull som ett
fullgodt frö i god jordmån. Man skulle icke utan nöje
och beundran kunna betrakta denna sköna varelse, af
naturen utrustad, som det tyckes, med allt, för att
blifva en typ af mensklig fullkomlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
