- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
49

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DROTTNINQ, KRISTINAS HUS.

49

het och skönhet hade, allt som hon växte till, gjort
henne till en verklig liten hustyrann för sina fromma
fosterföräldrar, och man kunde i sanning vid åsynen
af denna unga flicka, uppväxande i den tarfliga famil-
jen, hvars alla medlemmar böjde sig under hennes
despotism, icke undvika tanken på gök-ägget, som kläc-
kes i sädesärlans lilla bo.
Hennes djerfva och ovanliga förstånd hade behöft
en kraftfull och öfverlägsen ledare, men nu - delande
sin tid emellan den ytliga undervisningen i en pension,
der hennes qvickhet gjorde henne till lärarinnornas
gunstling och kamraternas plåga, och det enformiga
hemmets för henne odrägliga stillhet, endast upplifvad
genom den feberaktiga läsningen af det närmaste lån-
bibliotekets alla gamla romaner - hade förvirringen
i hennes begrepp och glöden i hennes fantasi stigit till
en fruktansvärd höjd.
Jeannette hade nu i den lilla solvarma trädgården,
der de täta löfmassorna icke insläppte en enda sval-
kande fläkt, suttit orörlig en lång stund med ett smut-
sigt exemplar af fru Cottins känslosamma romaner -
som den tiden voro ofantligt omtyckta - mellan sina
fina hvita händer. Men de täta gäspningarna tyckas
bevisa, att denna genre icke väcker hennes sympati,
och kastande boken för sina fötter på sanden, höjer
hon armarna öfver hufvudet och sträcker på sig, med
det mjuka och vårdslösa behaget hos en kattunge,
knäpper ihop händerna, lägger hufvudet tillbaka emot
ryggstödet af bänken, och låter sina stora svarta ögon,
drömmande och halfslutna, följa de silfverhvita rnoln-
flockarnes rörelser på den blå sommarhimlen upp-
öfver henne.
De obestämda föreställningarna i hennes fantasi,
som komma och fly och vexla och upplösa sig, taga
slutligen form och färg, fixeras, och samlande sig om-
kring ett enda föremål, sammanväfvas de inom några
minuter till en hel roman, långt mera liflig och pikant
än den hon nyss kastat ifrån sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free