Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING KRISTINAS HUS. 5O
Hvar finnes väl den man, så gammal, sömnig och dum,
att lian icke beherrskas deraf! Ingen ljungeld tänder
säkrare och ingen befallning i verlden blir mera ovil-
korligt åtlydd. Om sjelfva dödens engel sträcker sitt
finger befallande emot oss och ropar: "kom!" så ligger
det icke en mera oemotståndlig kraft deri, än i det
ljufva och despotiska "kom!" som blixtrar i skön-
hetens Ögon. Jeannette vågade icke se dit ännu en
gång för att öfvertyga sig, att icke hennes inbillning
narrat henne, men ehuru hennes ögon voro sänkta,
kände hon likväl, att han verkligen var der, att han
betraktade henne, och utan att göra sig reda för orsa-
ken visste hon, hvad hvarje ung och vacker qvinna i
samma förhållande vet, att detta var nog.
Sällsamma illusion! Gudomliga förräderi, som öfver
våra mest lumpna och jordiska känslor lägger detta
förbländande guldskimmer, tänder denna lysande benga-
liska eld, hvars falska sken kommer oss att anse några
målade pappersskärmar på sinnets teater för den verk-
liga himlen, och det heta blodets flammor för kärlekens
milda och rena eld!
Se der ’ungdomens lycka och ursäkt! Den rodnar
af fröjd, då den borde rodna af blygsel.
Det föreföll Jeannette, som om en helt lång tid
förflutit ifrån den minut, då hennes ögon först upp-
täckte den förtrollande främlingen, till detta ögonblick,
då han plötsligt stod bredvid henne. Hennes känslor
hade varit så många och häftiga, hennes tankar hade
hunnit så många gånger i alla riktningar genomkorsa
hennes hufvud, att hon genast efter den första öfver-
raskningen ansåg saken helt naturlig, ty i samma ögon-
blick hon såg och älskade honom, borde ju också han
se och älska henne; så skulle man kunna öfversätta
det intryck hon erfor.
Hon följde föräldrarne makaniskt och som uti en
dröm, och ännu utan att våga möta de ögon, som allt-
jemt hvilade på henne, såg hon likväl, att han bestän-
digt var bredvid henne, och kände till och med i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
