Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
JEBNRINGEN.
vecka en "nattkappa" åt sin gamle vän och beundrare,
profiterande af den ljusa sommarkvällen, sedan hon nu
var le"dig ifrån dagens göromål. Och Jeannette satt
ännu qvar i förmaket, ömsom grubblande, med huf-
vudet stödt i handen och ögonen tankfullt fästa på de
gamla mörka väggarna, der harar och vildsvin jagades
af riddare och damer, mellan mossiga klippor och slo-
kande granar - ömsom fantiserande på det gamla
pianot, som herr Hage hyrt åt henne, brutna melodier,
osammanhängande och hemlighetsfulla som hennes eget
ännu oförstådda och oklara inre.
Morgonen derpå sken solen in i Jeannettes kammare,
och dess strålar, beslöjade genom de fördragna gardi-
nerna, kysste den unga flickans ännu sänkta ögonlock.
Klockan i kyrktornet slår sex, och Jeannette vaknar
upp. Purpurn, som sömnen framkallat på hennes kinder,
bleknar en smula, och slutande ögonen åter for några
minuter, samlar hon i minnet drömmens orediga och
brokiga bilder.
Sömnens andar äro sällan goda. Mörkret är en
demon, som i sin mantel bär ett outtömligt förråd af
sällsamma öfverraskningar och hemlighetsfulla väsenden;
dessa gycklande förrädiska drömmar antaga oftast gestalt
af dem vi minst önska se och återupplifva vanligen
våra dåligaste böjelser och sämsta intryck, ja pådikta
oss till och med ibland känslor och tankar, för hvilka
vi äro fullkomligt främmande, men som stundom vid
första uppvaknandet äro öfvergjutna med ett så för-
villande skimmer, att vi taga svart för hvitt och icke
igenkänna oss sjelfva, förrän solen och förnuftet hunnit
återtaga herraväldet öfver själen.
Gud vet hvad de lättfotade alferna denna natt
hviskat i Jeannettes öra, eller hvilka taflor de upp-
rullat för hennes slutna ögon, men visst är, att hon
aldrig synts mera tankspridd, orolig och missnöjd än
denna klara soliga morgon, och toiletten gick så lång-
samt, att en halftimme derefter det långa mörka håret,
som under nattens frihet fått krusa sig efter behag,
ännu hängde obundet kring hennes axlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
