Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
JEKNRINGEN.
Jeannettes hjerta klappade våldsamt, och hennes
kind brann af oro och tillfredsställelse vid utsigten till
ett äfventyr, en händelse, som afbröt enformigheten af
hennes lif och gaf ett nytt intresse åt hennes tankar.
Hon var långt ifrån att göra sig reda for sina
föreställningar om denne man, som, sedan det första
besynnerliga och heta intrycket af hans åsyn för-
svunnit, egentligen var för henne utan annat intresse,
än såsom ett medel till en efterlängtad förströelse, en
välkommen anledning till en sådan der liten intrig,
hvarom hon läst i de gamla omoraliska romanerna, ty
hon kunde icke mera återkalla den tjusning han in-
gifvit henne på spektaklet.
Dylika sinnesrörelser äro lika obegripliga som
nyckfulla, de bero hvarken af oss sjelfva eller föremålet
derför; de bäras på vindens vingar, på tonernas vågor
eller ligga i doftet af någon blomma, hvars namn och
hemvist vi icke känna, de beröra oss i förbifarten,
sätta vår själ i lågor och fly, för att lyckligtvis icke
mera kunna återkallas.
Efter frukosten gick Jeannette att sätta sig med
sitt arbete i det lilla lusthuset i trädgården, under det
fru Hage sysslade i sitt hushåll och Martha var syssel-
satt i trädgårdslanden med att sätta bönor, der Johannes
med tunga och klumpiga fötter "trampade gångar" åt
henne mellan bönsängarna.
Jeannette beskådade deras arbete och smålog åt
den pustande Martha, som i framåtlutad ställning,
svettig och rödbrusig, lade bönorna i rader i jorden,
och åt Johannes’ högtidliga min och tystnad, der han
bemödade sig att gå rakt fram, under det hon oupp-
hörligt stälde frågor och skämtsamma anmärkningar
till honom, hvilka han icke vågade besvara med annat
än grimaser och grymtningar, af fruktan för ett felsteg,
"Usch! så varmt det är, jag blir så yr i hufvudet,
så jag är färdig att falla framstupa i inullen," sade
Martha och reste sig upp.
"Tag hit bönpåsen, så skall jag sluta åt dig, min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
