Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
JEKNRINGEN.
sjönk ned på stolen bredvid och gömde ansigtet i
händerna.
Men ännu en gång upprepades samma ljud, och
besegrande sin rörelse, reste hon sig .upp, sköt åter
upp fönstret och tittade ut.
Några ord, uttalade med låg röst nedanför, be-
svarade hon blott med en stum böjning på hufvudet,
stängde fönstret varsamt, svepte en kappa omkring
sig och nalkades dörren.
Men besegrad för ett ögonblick i den strid, hvaraf
hela hennes själ i denna stund var upptagen, stan-
nade hon orörlig och lät sina tårfulla blickar lång-
samt öfverfara detta lilla rum, hennes barndoms hem
och fristad, hvilket hon för alltid lemnade; hennes
läppar darrade, hon hviskade ett tyst farväl och smög
sig sakta ut i rummet, dröjde der en sekund liksom
villrådig, sträckte armarna emot dörren, innanför hvil-
ken de gamle sofvo, och försvann derefter tyst som
en ande genom den lilla förstugans mörker.
Kågra minuter derefter rullade en vagn med
hastig fart från hörnet af tvärgatan framåt Kungs-
holmstullen. Innanför de uppdragna fönstren satt
Jeannette omsluten af sin älskares armar och gömde
sitt af tårar öfversköljda ansigte vid hans bröst.
Dessa tårar verkade liksom en känsla af ånger
eller åtminstone obehag i den blaserade rouéns för-
torkade hjerta; han hade imellertid troligen besparad
sig denna känsla, om han vetat, att den kärlek, för
hvilken han trodde Jeannette göra ett offer af sitt
rykte och sin heder, i sjelfva verket lika litet existerade
eller kanske var af samma slag som hans egen. ’
Ingendera af dessa båda varelser kände den sublima
kärlek, för hvilken "mycket skall varda förlåtet", båda
bedrogo sig på hvarandra, båda sökte nöjet i stället
för tillgifvenheten.
Den egoistiska och obeslöjade sinligheten fram-
kallade hans ömhet och försäkringar, de sexton årens
rädsla och rörelse vid att skiljas från de enda varelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
