Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTA ÅK EFTERÅT.
103
fiendtliga anfall, som hotade honom, syntes hvarken
hans mod eller hans krafter vara särdeles stora.
Förskräckt hade han sprungit upp på en stor
sten och ropade nu med ganska jämmerlig röst, under
det han med käppen sökte värja sig emot den *arga
hunden, som, tjutande af ilska, anförde sin fruktans-
värda behornade armé.
"Locka då på hunden! Stilla honom! Du vill
väl icke, att jag blir ihjälstångad af dina fördömda kor."
Den vackra flickan uppgaf ett högt skratt, klappade
tillf reds st äld i händerna och ropade sedan, under det
hon upptog sitt grofva rutiga halskläde ifrån marken
och sammanfäste det omkring sina bara axlar:
"Se så, Tusse, lemna honom i fred nu! Det är
ju ingen varg, ser du väl. Stilla! Stilla! Kör bort
Krona! Annars ränner hon hornen i den stackarn."
Och liksom för att gifva mera vigt åt sina befall-
ningar, satte hon åter luren till läpparna och fram-
kallade nu derur några långt utdragna melankoliska
toner, helt olika den korta och sträfva larmsignal hon
nyss utstött.
Den förståndiga hunden drog sig motvillig och
morrande tillbaka, och började hopsamla de vilda och
uppretade kreaturen, medan vallflickan helt lugnt
hängde en påse, som hon äfven upptagit ifrån marken,
innehållande hennes aftonvard och hennes stickning,
öfver axeln, sammanvek det halftorra linnet, som hon
nyss upphängt, och närmade sig sedan frimodigt den
förlägne främlingen.
"Jag ser, att du är herrskafinna här, min lilla
Tan, och får derför helt ödmjukt be dig visa mig
vägen till skogvaktar Linds stuga, jag har alldeles
misstagit mig om gångstigen, ser jag," sade denne nu
med en hälft förtretad, hälft skämtsam ton, i det han
hoppade ned ifrån stenen, dit han tagit sin tillflykt.
"Ah ja, det kan jag väl säga er, men då får ni
först säga mig hvad slags folk ni sjelf är, och hvad
ni har för ärende, eftersom ni börjar med sådana der
obäkliga fasoner," svarade flickan med bestämd ton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
