Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
JEKNKINGEN.
skogen till bruket, af böj de gubbens tillbud att åtfölja
honom, fick af Brita litet mat i sin skjutväska samt
en noggrann beskrifning på vägen och lemnade torpet.
Då han hunnit nedom backen och försvann i
småskogen, sågo Brita och hennes far på hvarandra med
en betydelsefull blick, och den senare sade, skakande
på hufvudet:
"Jag vet icke, hvad det der kan vara för en
konstiger gök. Han hade ju nu klädt sig som en
riktig herre, och det passade honom också mycket
bättre än den gamla jackan och de stora skorna han
hade i går q väll. Inte ville han laga blecksakerna,
som Stina tagit med sig från byn, och inte åt han
välling. Hvad tänker du, Brita, om honom?"
"Jag tänker, att han icke ätit välling, sedan han
fick den ur glashorn, och icke mera förmådde laga
blecksakerna än vår gris der ute. Jag har varit hos
förnämt folk, som ni vet, far, och jag kan icke annat
tycka, än att denne här liknar dem i sina konstbe-
synnerliga fasoner och sitt tal. Men kanske kommer
det af håns utländskhet," tillade Brita och steg upp
för att stifta fred mellan barnen, som kommit i strid
om den sista smula välling, som återstod af frukosten.
Dagen förgick, och mot qvällen återkom Mellin
till sitt värdfolk, på hvars frågor han med synbar
glädtighet och godt lynne svarade, att han blifvit så
förledd af nöjet att gå med bössan i skogen, att han
kommit af vägen och icke hunnit fram till bruket,
utan uppsköt det till en annan dag, och lemnade mor
Brita, med mycket högmod öfver sin skicklighet, en
skjuten nötskrika och en liten trast.
På detta sätt gick den ena dagen efter den andra,
men för hvarje dag tyckte den förståndiga och .om-
tänksamma qvinnan, att hennes dotters ögon hvilad^
allt längre och med mera välbehag på den vackre
främlingen, hvars första påflugenhet hon så kraftfullt
tillrättavisat, och en viss obestämd fruktan insmög
sig i mor Britas sinne, att hans beständiga jagter och
promenader i skogen kunde hafva mera afseende på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
