Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
JEBNKIKGEN.
"Jag kan alls icke fördra den der musiken; i min ung-
dom så spelade man muntra och lifvande stycken, dans-
musik och sådant, men Ingrid har då en sådan egen
smak. Och ett sådant tålamod’ sedan! Hon är en
ovanlig ungdom," tillade friherrinnan, hållande ett får
från räfspelet mellan fingrarna i djup begrundning,
hvar det skulle placeras.
"Ja, fröken Ingrid är verkligen ovanlig för sina
år, så lugn och beherrskande, så lagom i allt."
"Hon liknar sin mor. Aldrig hörde man ett förr
hastadt yttrande, ett omildt omdöme eller såg någon
sinnesrörelse på hennes vackra ansigte. Ah, hon var
ett charmant fruntimmer!"
"Jag hade icke den äran att känna henne. Ma-
joren var redan enkling, då jag kom i huset. Fröken
Ingrid var da endast fyra år. Det är egentligen fri-
herrinnans ömma och moderliga omsorger och exempel,
som bildat henne till hvad hon är."
"Ahja, -jag har visst sökt uppfostra henne efter
mitt bästa förstånd, men, herr pastor, Ingrid har en
så lycklig natur, ett så stilla och tillika fast sinne, att
naturen liksom skapat henne fullfärdig."
"Yisserligen, visserligen. Fröken är långt ifrån
unga damers vanliga barnslighet, lättsinne, ombytlig-
het och fåfänga."
"Jag skulle till och med ibland vilja önska, att
hon hade en liten smula deraf, ty ungdom är ju i alla
fall ungdom, och jag blir ängslig vid att se hennes
ljumma likgiltighet för allt- och hennes smaklösa, nunne .
lika sätt att kläda sig. Det är icke bra, pastor!"
"Friherrinnan kanske erinrar sig det gamla ord-
språket, att de största fiskarne finner man i det lugnaste
vattnet," sade pastorn skämtande.
"Ah! pastor, ni inleder mig i * konversation, bara
för att plundra mig. Det är förbi. De kunna icke
räddas, mitt sista får, adjö!"
Friherrinnan steg upp och samlade tillhopa de
förlorade fåren, som pastorn hjelpte henne att ordna
på brädet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
