- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
130

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

JERNKrSGEN.

blir en stor bal, när den äldsta mamsellens fästman
kommer från Stockholm."
"Samla ihop alla hårnålarna der på toaletten!"
sade Ingrid, utan att fästa mycken uppmärksamhet ens
vid denna för en ung flicka vanligtvis så intressanta
underrättelse, "och gif mig nu min tjocka schal!"
"Tänker fröken gå ut?"
"Ja visst. Hvarför skulle jag icke det?"
"Men dimman är så kall och fuktig."
"Ah, det gör ingenting."
"Jag tror, att fröken går då bara för den välsig-
nade Eapides skull."
"Ka, om så vore?"
"Eör att motionera en liten hundracka . .. Ack,
förlåt, en liten mops ville jag säga."
"Kan du icke förstå," sade Ingrid småleende, "att
det icke så mycket är för Rapides egen skull, som för
tants? Jag har lofvat henne att hvarje morgon pro-
menera m-ed honom."
"Men, Herre Gud, det löftet är väl icke så
vigtigt ?"
"Ett löfte är alltid vigtigt, och ingenting i verl-
den bör kunna hindra oss att hålla h vad vi en gång
lofvat," sade Ingrid allvarsamt. "Men emellertid går
jag rätt gerna ut, ty det är lika nyttigt för mig sjelf
som för Rapide," tillade hon mera lifligt, i det hon
svepte schalen omkring sig och knöt hattbanden under
hakan.
Några minuter derefter, då Lina öppnade fönstret
för att städa och såg sin matmor, följd af den lilla
linkande hunden, försvinna under träden i dimman,
sade flickan med en fnysning:
"Man ska’ väl vara bra enfaldig för att gå och
förstöra sina skodon i daggen, för en otäck hundrac-
kas skull."
Ingrid promenerade emellertid tyst och pligtmes-
sigt rundt omkring i den gamla parkens slingrande
gångar, der hon tusen gånger gått, och der hvarje sten,
hvarje stubbe och träd voro henne bekanta, samvets-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free