- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
133

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅTTA ÅR EFTERÅT. 133
blygt och helt förundrad öfver fadrens visade intresse
för hennes person.
"Ja, hvarför fcke, om det roar dig?"
"Om pappa vill, så .. ."
"Nej, ’visst icke, jag säger, om du skulle ha lust."
Ingrid, som tydligen var ovan att tala vid sin
far, blef förvirrad vid den lilla retlighet, som tonen i
majorens sista ord röjde, hon teg och såg frågande
på tanten.
"Jag tror, att det skulle göra dig godt att komma
ut litet, och du bör icke så noggrannt göra afseende
på tiden för dina små utflygter, ty det är icke alltid
gifvet, att vädret är vackert precis klockan elfva, det
var detta, som pappa mente," sade friherrinnan små-
leende.
"Jaså, ja om pappa tillåter, så vill jag då säga
till att man sadlar Jenny," sade Ingrid, liksom glad
öfver upptäckten, att man kunde företaga en promenad-
ridt äfven på eftermiddagarna.
"Ja visst, klockan är ännu icke fyra."
Ingrid försvann, sedan hon gjort en liten afskeds-
helsning åt far och faster.
Majoren vandrade tigande fram och åter på golfvet,
och friherrinnan räknade maskorna på sin knytning,
under det hon gjorde kärleksfulla miner åt Eapide,
som viftade med svansen och grinade vänskapligt, för
att få komma upp i soffan bredvid henne.
"Hon är förskräckligt stel och kall," sade majoren
tvärt och stannade midt för sin syster.
"Hvad? Hvad menar du?" sade denna, som alls
icke följt med håns tankegång och nu var ifrigt syssel-
satt att placera sin älskling så beqvämt som möjligt på
en kudde bredvid sig.
"Ingrid, naturligtvis. Det var om henne jag
ville tala."
"Nå, min Gud, du bedömer henne verkligen orätt-
vist. Sant är, att det stackars barnet aHtid i din när-
varo visar sig minst till sin fördel, men nämn mig en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free