- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
140

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

JEBNBINGEST.

vana promenera några slag fram och åter på golfvet
för Bapides och sin egen helsas skull.
Det. började emellertid bli allt mera skumt. Solen
var redan nedgången," och den gamla frun tittade allt
emellanåt ut genom fönstren och sade sakta för sig
sjelf: "Att Ingrid icke återkommer!"
En stund derefter inkom betjenten med ljus, och
friherrinnan upprepade ännu en gång, under det hon
gick ut i salongen, der det lilla sedvanliga spelbordet
redan var arrangeradt: "Besynnerligt, att Ingrid icke
höres af."
Emellertid tog äfven hon en tidning, men utan
att synas särdeles intresserad deraf.
Hennes blickar halkade ömsom öfver spelbordet
med en viss längtan och ömsom öfver de allt mera
mörka fönsterrutorna.
Slutligen kunde icke den hederlige pastorn längre
vara blind for hennes uttrycksfulla blickar, och bort- c
läggande bladet, som han höll, proponerade han henne
ett litet parti piquet i stället för den vanliga träkarlen,
eftersom doktorn icke infann sig.
Eriherrinnan var genast färdig, men kastande en
blick på pendylen, som visade på nio, utropade hon
nu helt högt, gifvande luft åt sin oro:
"Jag finner det verkligen besynnerligt, att Ingrid
dröjer så länge."
Majoren tittade upp ifrån sin tidning och för-
äkradé, att Ingrid skötte sin häst så väl, och denna
var dessutom så lugn och sedig, att ingen anledning
till oro fanns, äfven om hon skulle utsträckt sin pro- ’
menad något längre än vanligt.
Eriherrinnan ringde emellertid och frågade den
inträdande betjenten, om icke fröken ännu hemkommit.
Denne hann likväl icke svara, innan bullret af
hästfötter invid trappan tillkännagaf den väntades
ankomst.
"Gå genast, käre Jansson, och hör efter, hvartor
fröken dröjt så länge, om ingenting obehagligt händt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free