Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITTA IB EFTEB!T.
149
Till detta slag af förträffliga qvinnör hade man
hittills räknat Ingrid Heimer.
Lemnad åt sig sjclf allt sedan sin mors död, hade
hon tyst och obemärkt vuxit upp, liksom den anspråkslösa
murgrönan under hennes fönster, utan att hvarken
hennes far eller hennes faster någonsin haft någon
synnerlig anledning att påminna sig hennes tillvaro,
hvarken genom hennes dygder eller hennes fel.
Hon var alls icke dum, som hennes far förmodade,
och hade i all tysthet, tack vare sin lärare, den heder-
liga pastor Wissman, förvärfvat sig rätt försvarliga
kunskaper och till och med några talanger, genom sin
guvernant, som varit ett mycket musikaliskt, ehuru
inskränkt och föga älskvärd t fruntimmer.
Hon var icke ful, men ingen menniska hade
någonsin tänkt på hennes utseende; hon hade aldrig
förorsakat någon ett ögonblicks förtret, och likväl tänkte
ingen på att älska henne, liksom hon sjelf icke tycktes
känna synnerlig tillgifvenhet för någon. Hon var med
ett ord ett slags betydelselöst väsende, en beslöjad själ,
som liksom icke ännu vaknat till lif och känsla.
Det var derfor högst naturligt, att hennes far
och faster, ovana att fästa någon uppmärksamhet vid
henne, funnit sig helt Öfverraskade af hennes upp-
trädande denna dag.
En sällsam förvandling tycktes hastigt hafva försig-
gått med Ingrid. Hennes sätt, hennes röst, hennes
rörelser och blickar, ja ända till hennes klädsel, voro
förändrade, och häpna öfver sin egen blindhet, hade båda
inom sig tänkt: "Men Ingrid är ju en skönhet!"
Den rörelse, förvirring och liflighet, som i dag
gjort hennes sätt fullt af behag och gifvit hennes
ansigte det själfulla uttryck, som det hittills saknat,
hade också med ens lagt skönhetens förtrollning öfver
hela hennes varelse.
Den stela sömngångerskan hade vaknat, och lifvets
purpurvågor värmde hennes kinder och lade eld i
hennes ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
