Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Donna Juanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
JEBNKINGEBT.
öfversten, med ljust hår och hy, röda mustascher och
ett något långt och smalt ansigte, icke vackert, men
med ett distingueradt uttryck, och den andre attachén
vid svenska beskickningen i Wien Adrian Heimer.
Tvenne bairare, baron von Thiele och kammar-
herren Prantzer, båda tillhörande prins Carls af Baiern
hofstat och komna ifrån det närliggande lustslottet
vid Tegernsée, fullända slutligen denna samling af
män, som alla hafva ett egendomligt, hotfullt och
upprördt utseende, hvilket tydligen de fina och eldiga
ungerska vinerna icke ensamt åstadkommit.
Dessutom fanns i rummet lordens engelska be-
tjening, hans kammartjenare John, en äldre karl med
ett slugt och forsigtigt utseende och de tvenne be-
tjenter, som serverade bordet.
"Ja, mina herrar," sade lord Greffe med en
skrällande och hes röst, i det han satte sig upprätt
i soffan. "Vi «öfverensstämma alla i afskyn för detta
odjur, men innan jag uppmanar er till ett högtidligt
löfte att hämnas, må hvar och en af er uttala sin
erfarenhet af hennes grymhet och list. I Carlsbad,
i Hombu^g, i Wiesbaden hör jag donna Juannas rykte
susa omkring mig, och slutligen träffar jag henne här
i Kreuth. Denna qvinna, skön som en afgrundsande
och ännu mera dämonisk, denna gengångerska af
forntidens Messalina, Theodora eller Eredegunda, som
skryter af att aldrig hafva älskat, och hvars hånfulla
trotsighet liknar Schillers Turandet, denna blodtörstiga
tigrinna, som allt för länge drifvit sitt afskyvärda
spel, skall ändtligen sättas i bur."
^^r
"Inom jerngallren på ett tukthus. Ja, mylord,
så är äfven min önskan och afsigt, jag har svurit
det åt min mördade väns skugga," inföll den öster-
rikiske öfversten häftigt och satte ned sitt glas så
hårdt, att det gick i bitar och sårade hans hand.
Ett par bloddroppar föllo på den hvita duken, och
då han lindade sin näsduk omkring handen, sade
fransmannen allvarsamt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
