Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Donna Juanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DONNA JTJANNA.
159
"Jag yet icke hvem hon är, men då mormor blef
sjuk och jag icke kunde förtjena tillräckligt, att betala
hyran för vår stuga, så voro vi tillsagda ätt flytta
vår väg. Vi ha annars försörjt oss bra med att göra
korgar, små träsaker och dylikt, som vi sålt åt brunns-
gästerna, men nu ha så många andra börjat att sälja
sådant; jag förtjentQ ingenting, vi voro i stor nöd,
då misstriss Lee händelsevis kom hit, just i ett sådant
här oväder, och sedan ha vi allt hvad vi behöfva,
och hon har lofvat, att vi aldrig skola flytta härifrån."
"JSå väl, gå in och fråga henne, om tvenne
herrar kunna, utan att genera henne, få stanna här
i hennes sällskap, tills regnet upphör," sade Duchéne,
med fransmännens vanliga artighet.
Flickan kom strax ut igen och bad oss stiga in.
Jag vet icke, om den lifliga föreställning jag fattat,
att finna en gammal ful engelska, hade någon del i
min öfverraskning, men aldrig har jag blifvit mera
frapperad af någon qvinnas åsyn, än af denna
misstriss Lee.
I den tarfliga stugan funno vi en ung dam, så
sysselsatt att leka med en liten vacker gosse, ifrån
hvars ystra anfall hon skämtsamt sökte värja sig,
att hon knappt märkte vårt inträde. Då hon ändt-
ligen vunnit lydnad af den yra pojken och helsade
på oss, såg jag, att hennes åsyn öfverraskade Duchéne
lika mycket som mig.
Hennes utomordentligt enkla drägt och den strå-
lande purpurn på hennes kinder gåfvo henne utseende
att vara mycket ung, och hela hennes oskuldsfulla,
barnsliga sätt öfverensstämde med denna förmodan.
Hon hade just återtagit ett långt band af röda
koraller, som gossen lekande ryckt från hennes hals,
och som hon nu åter lindade deromkring, under det
hon besvarade våra ursäkter. Hennes ljufva mörka
Ögon hade ömsom någonting så ömt och blygsamt, och
ömsom blixtrade de så frimodigt och trotsigt, under
det de. friska runda läpparna logo, ätt man ovilkorligt
måste beundra och intagas af den tjusande varelsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
