Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Donna Juanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 JERNBINGEN.
Hon hade varit der någon tid med den indiske
majoren, och tusen sällsamma historier om hennes
nyckfullhet och samvetslösa uppförande emot alla de
dåraktiga män, som fåfängt sökt hennes ynnest, och
hvaraf nio träffats af hennes grymma gäckeri, ett
gäckeri, i hvars cyniska och förfärliga variationer
hon var outtömlig - då en möjligtvis upptogs i
hennes tvetydiga gunst. Jag hade således redan en
afgjord fasa för Juanna, men i denna fasa låg likväl
något lockande, något så nytfc och af vikande ifrån
den tjusning, som andra sköna cjyinnor utöfva, att
jag natt och dag tänkte på denna trollpacka. Det
kunde ju vara jag, som en gång blefve den lycklige!
"Ja, se der hvad alla tänka! Det var denna
tro dom, som förhexade min fosterbror, min vän, den
ryske fursten Kasimir Kermiloif, efter hvars mord
hon nu flytt!" inföll Jerwitsch, då målaren ett ögon-
blick tystnade och förde handen öfver pannan.
"Ni förvånar mig, mine herrar, med edra exklama-
tioner! Är det då första gången ni erfarit det ondas
dämoniska tjusning, denna brinnande berusning, som
satan i alla tider vetat ingjuta i menniskornas hjertan?"
sade Zorilla med låg, men tydlig röst, som hördes
öfver de andras prat och anmärkningar.
"Det är åtminstone första gången denna, berus-
ning varit så olycksfull och despotisk. Och i sjelfva
detta ögonblick, då jag söker efter ord, för att uttrycka
min harm vid minnet af hennes dubbla förräderi, då
jag ville sönderslita henne med mina tänder, ville jag
dö för att i stället få kyssa hennes läppar, dessa
falska läppar, hvaröfver endast lögn och dödsdomar
halka och som på samma gång småle med en engels
uttryck. Jag ville mörda henne för att hämnas, och
mig sjelfj för lyckan att ett ögonblick få sluta henne
i min famn."
"Tyst, tyst, Lavoisier! Ni yrar!" utropade alla
med en mun omkring den passionerade målaren, under
det att det förrädiska blodet färgade deras ansigten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
