Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Donna Juanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
JEKNKTNGEN.
han att infinna sig och blir mottagen af den förtrogna
kammarjungfrun, som inför honom.
I den matta och osäkra belysningen innanför de
hvita musslinsgardinerna ser lorden, som är mycket
närsynt, en varelse inhöljd i ett moln af flor och spet-
sar, sittande på en soffa, ser en liten hand, beklädd
med en hvit handske, vinka åt sig, ser slöjan, som är
lindad om hennes hufvud, röra sig och anar nu i sin
förmätenhet, nästan möjligheten af en lycka, hvarom
han verkligen icke drömt.
Minnet af allt hvad han hört om denna hemlig-
hetsfulla qvinnas behag, den vällustiga prakten om-
kring honom, det mottagande han röner, allt förvirrar
honom, och han störtar fram, helt hänryckt, för att
knäböjande fatta hennes -hand och föra den till sina
läppar, i det hans förtjusning ger sig luft i ljufva och
förälskade uttryck.
I samma ögonblick springer den förme*nta Juanna
upp. Han känner tvenne ludna och seniga armar
omkring sin hals och ser det bruna, ilskna och gri-
nande ansigtet af en stor apa, som den engelske ma-
joren fört med sig från Indien. Den vedervärdiga
varelsen blir ännu löjligare genom den drägt man
iklädt henne, och den olycklige lorden tumlar i det-
samma öfver ända på mattan, sluten i hennes kraftiga
famntag.
Ett (klingande skratt, ohejdadt och glädtigt, som
af ett sjelfs val digt barn, når i samma ögonblick hans
öra, och bakom dörrgardinen till nästa rum hör han
Juannas melodiska röst, som ännu skrattande säger:
"Mylord, jag hoppas, att denna lilla lexa skall för
framtiden en, smula nedsätta er egenkärlek och tron
på er allmakt."
Skummande af raseri och bestörtning, skrämd och
klämd och mörbultad, reser den stackars *Greffe sig
upp, sedan han med möda gjort sig fri från det fatala
djuret, som i sina fladdrande florstrasor gör de besat-
taste grimaser och krumsprång omkring honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
