Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
JEBNKINGEN.
är på modet och ställes ofantligt högt öfver sina med-
täflarinnor i att roa och plundra sina gäster.
Jag har sett många af dessa både offentliga och
enskilda spelsalonger, men aldrig någon, som i lyx och
smak liknat miss Stellas, och ännu mindre någon qvinna,
som liknat henne sjelf.
Det var der jag träffade lord Greffe, som jag re-
dan förut kände – turister träffa nästan alltid på hvar-
andra - och vid hans åsyn återkom minnet af de
ganska egendomliga omständigheter, hvarunder vi hade
skilts åt tre eller fyra månader förut i Tyskland.
Det var på en middag hos lorden, der samtalet
just vände sig omkring en qvinna lika hemlighetsfull
och skön, som man trodde miss Henty vara, men af
en farligare beskaffenhet. Hon ansågs vara spaniorska
och kallade sig Juanna. Händelsen gjorde, att vi sam-
ma qväll fingo kunskap om denna qvinnas död, men
- skall jag tillstå det för er - det föreföll mig likväl,
då jag nu befann mig i den engelska damens salong,
som om jag återsett den sköna spaniorskan, hvars lik-
sång jag hört och om hvars död jag icke egde det
ringaste tvifvel."
"Hvilken idé! Yoro de då så lika hvarandra?"
"Nej, visst icke. Dessutom var ju miss Stella
maskerad, men just denna omständighet väckte för-
modligen mina sällsamma fantasier, och jag tänkte mig
ständigt en dödskalle under sidenmasken."
"Fy då, du vanhelgar denna liffulla och tjusande
qvinna!"
"Det var emellertid just en ordvexling på den der
middagen hos Greffe, som gaf anledning till den duell,
der Heimer blef sårad. Jag reste då till Italien och
lemnade honom på ett lasarett, men då jag tvenne
månader derefter återkom, besökte jag honom igen,
han var då nästan återstäld, men jag fann honom
mycket förändrad. Den glade raske gossen hade blif-
vit tyst och melankolisk, kanhända också alt hans kon-
valescens var orsaken dertill. Han skulle resa hem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
