- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
198

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J ERN RINGEN.
hjerta, och då lorden och hans unga fru reste ifrån
Paris, försvann äfven miss Stella och troddes hafva
följt sin originelle beundrare/’
"Den saken har också sin rigtighet; nu uppträder
hon här på samma sätt som i Paris, ehuru med mera
försigtighet, och det är mycket svårt att få tillträde
till hennes salong/’ sade Winterfält och steg upp.
"Jag måste i alla händelser på ett eller annat
sätt komma dit."
"Jag skulle likväl vilja varna er för denna qvinna,
jag har en sällsam motvilja för henne."
"Och jag spår, att denna varning kommer att
göra en förträfflig verkan."
"Du anser henne utan tvifvel för en gengångerska,
en vampyr eller något dylikt?"
"Kanhända som ett everldligt syndastraff, ett slags
evigt varande symbol, som oupphörligt lefver upp igen
i olika gestalter till unge måns förderf!" inföll Barker,
under det de allesammans gingo allén framåt.
"Gud vet, jag tror min själ du har rätt. Det
onda är evigt detsamma, om dess former också vexla."
"Och skönheten och nöjet äro också de samma,
lika tjusande, lika gudomliga om de representeras af
en Stella eller en Juanna."
De samtalande herrarne hade nu hunnit upp till
Jakobs kyrka och skildes der åt.
Men på andra sidan af bänken, der de suttit, satt
ännu den gamle mannen qvar, halfsofvande med en
knippa rödbetsade linealer, hopbundna med ett band,
hvilande i sitt knä, hvilka han fåfängt utbjudit åt de
förbigående.
Han hade icke gifvit akt på samtalet, som förts
bakom honom, och märkte icke nu, att han sjelf var
föremål för en långvarig och noggrann granskning af
den unge mannen, som hela tiden suttit bredvid honom.
Ju längre den unge betraktade den gamle, desto
mera förändrades det dystra och oroliga uttrycket i
den förres ansigte. Han tycktes kämpa med sin rörelse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free