Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAMEN MED DÖDSKALLEN.
205
det han i ångest famlade på dörren framför sig, och
slutligen satte sina breda skuldror deremot, för att på
hvad vilkor som helst komma derigenom.
Yid samma tid som den stackars baron Emmerik
fann sig fångad i sin egen sängkammare af de oväl-
komna gäster, som redan plågat honom i drömmen,
fanns en annan varelse icke långt ifrån honom, som
af ven sof och äfven tycktes hafva obehagliga drömmar.
Det är en ung qvinna af ovanlig skönhet. Hon
ligger utsträckt på en soffa i ett si ort och elegant
rum, som ’ännu är nästan helt och hållet mörkt, tack
vare de tjocka fodrade sidengardinerna, som ännu äro
fördragna, de mörka väggarna och det målade taket.
Det var ett af dessa rum, h vilka man med för-
våning påträffar i de gamla höga husen på de mörka
smala gatorna "inne i staden",’ då man söker något
handelskontor eller någon handtverkare och plötsligt
befinner sig i en våning, hvars målningar och artistiska
tak och lister vittna om en försvunnen prakt, hvilken
föga värderas af sina närvarande invånare.
Detta rum var emellertid möbleradt med en lyx,
som fullkomligt öfverensstämde med det mörknade takets
vackra målningar och gipsornamenten deromkring. En
tjock matta betäckte golfvct, ehuru man var midt i
sommaren. Tvenne spelbord, med kort, marker och
tärningar kringströdda, några oordnade stolar, ett annat
bord med lemningar efter supén, vinkaraffer, glas och
kringkastade servetter vittnade om, att ett muntert och
ogeneradt sällskap varit samladt, och i den qvalmiga
och tunga atmosferen, mättad af punsch-, vin- och
cigarrångor sof nu denna under sömnen nästan englalika
qvinna, hvars tillskrynklade och vårdslösa, men dyrbara
drägt tycktes antyda, att hon sjelf varit värdinna vid
supén och somnat uttröttad deraf.
Hennes sömn är emellertid orolig och feberaktig.
De fina, svarta ögonbrynen sammandragas smärtsamt,
de halföppna läpparna darra som på ett gråtande barn,
och då och då höjer en suck så djup och qvalfull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
