- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
226

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

JERNRINGEN.

för hvar och en. Den, som är road af att upprita
gränser och stängsel för sin vilja och sina handlingar,
så må, han göra det; det är liksom gångstolen för
barnet, som måste känna ett stöd omkring sig för att
icke falla, men jag, jag går fri, hvart jag vill...
mina tycken, mina begär, äro min lag."
Juanna aftog masken, närmade sig långsamt till
den stora spegeln på väggen och betraktade tankspridd
sin egen bild, som det klara glaset visade henne.
Så .vacker som hon i detta ögonblick syntes,
hade kanske- aldrig någon annan sett henne, ty det
uttryck af tankfullhet och svårmod, som nu låg öfver
hennes ansigte, gaf det ett eget behag och en mildhet,
som det annars saknade.
Det tjocka, mjuka håret, hvars vågor hon skjutit
bort ifrån tinningarna, och den stora mörka schalen,
som omslöt hela hennes figur, gåfvo henne ett utseende
af enkelhet och lugn, som annars var henne helt och
hållet främmande.
"Sök lyckan i himlen, så finner du den äfven på
jorden," hviskade hon åter med ögonen alltjemt fastade
på spegeln, "så sade hon, och dessa ord måste vara
en trollformel, de återkomma ständigt som en klock-
ringning för mina öron, just då de borde vara mest
aflägsna från mitt minne... Jag förstår dem icke,
men äfven nyss, då jag hviskade mitt råd i den
enfaldige Emmeriks öra, susade de som ett sällsamt
ackompagnement dertill, jag kände ett besynnerligt
nöje i föreställningen om följderna af de ord jag
uttalade, alldeles som vid den blixtsnabba tanken,
hvilken väcktes inom mig vid åsynen af den paradisiska
scenen innanför fönstret här midt emot. Det var ett
dolkstygn af tjusning eller af..."
Juanna tystnade åter och lät hufvudet sjunka i
handen.
"En tanke, hastig och klar som en ljusstråle,
springer fram i min hjerna, och i samma ögonblick
ser jag i inbillningen framför mig upprulladt det
bjerta perspektivet af denna tankes alla följder, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free