- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
270

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lady Sara.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

270

.TEKN RINGEN.

den. Jag vill dessutom icke hafva någon vetskap om
miss Stellas soiréer; man är mycket småaktig här i
dylika saker. Gå nu och arrangera mitt te i lilla
förmaket!"

"Det är icke värdt, att ni nekar, rar John. Jag
såg det med mina egna ögon."
"Men då hafva edra vackra ögon bedragit er,
miss Gibson."
"Hon var insvept i en stor kappa och hade en
tät slöja för ansigtet."
"Jag säger er, att det var troligen en tät slöja af
sömn för edra ögon, så att ni tog mig eller Will för
ett fruntimmer, eftersom det var så der sent på qvällen."
"Så ni pratar! Men hvad gör nu mr William,
som icke kommer ? Teet kallnar ju, och äggen bli
hårda som sten, om de skola stå längre i värmen på
kakelugnen."
Det var lady Sara Greffes kammarjungfru, en
trettiofemårig dam med fräknig hy, vattenblå ögon,
hvita ögonhår och en mycket uddhvass näsa, som
klockan nio på morgonen serverade frukost åt mylords
kammartjenare mr John och hans betjent mr William
och derunder sökte utforska en intressant hemlighet,
som hon trodde sig hafva kommit på spåren.
"Det var besynnerligt, mr John, att ni icke kan
ha så mycket förtroende för mig," återtog hon stött,
under det han med surmulen min bredde sig en
smörgås.
"Jag förstår icke, hvarför ni envisas att tro, det
fruntimret, i fall det var något, skulle gå in till oss.
Ni vet ju, att här bo så många menniskor i huset.
Hon kunde ju gått en trappa upp."
"Jag säger er ju, att jag såg henne skynda uppför
trappan så hastigt, att jag icke upphann henne, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free