- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
289

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lady Sara.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LADY SABA. 289
William bugade sig, tog uret och skyndade före
sin herre ut genom dörren.
En half timme derefter voro lord Greffes gäster
komna och middagen färdig. Den franska kocken hade
lyckats öfvervinna sitt illamående, men den krokryg-
giga apans tillstånd hade deremot förvärrats. Hon
sväfvade mellan lif och död; lorden var i följd deraf
vid dåligt lynne, och ehuru han brukade vara den
mest angenäma värd, var han nu temligen tankspridd
och fåordig.
Det lilla sällskapet, som endast bestod af några
få utvalda vänner, mest bekantskaper, som han gjort,
innan han kom till Stockholm, hade emellertid fått
veta orsaken till hans nedstämning och ursäktade hans
misshumör.
Alla dessa unga herrar hade blifvit lady Sara
förestälda, och hon hade vexlat några ord med h var
och en, under omisskänliga bemödanden att öfvervinna
den blyghet och osäkerhet, som var en helt naturlig
följd af hennes uppfostran och fullkomliga ovana vid
sällskapslifvet.
Den arma unga qvinnan kastade ängsliga blickar
på sin man, under det hon, helt rodnande och förvir-
rad, besvarade den muntra löjtnant Barkers artigheter
och smålog åt hans lifliga berättelse om den lilla hun-
dens olycka, hvilken gifvit anledning till hans bekant-
skap med hennes man, under det dennes ömsom vreda
och ömsom satiriska blickar ökade hans hustrus tafatt-
het och bryderi.
Om Sara varit lemnad åt sig sjelf, utan fruktan
för sin obehagliga mentor, så skulle hon kanske före-
fallit mindre stel, och hennes oerfarenhet skulle sna-
rare ökat behaget af hennes ungdom; nu blef hon
nästan både beklagansvärd och löjlig med sin högtid-
liga min och sin ärevördiga kostym. > Det var icke
.svårt att föreställa sig henne såsom den unga kloster-
pensionären i sin tarfliga drägt, enkel och naturlig,
tusen gånger behagligare än som den förnäma damen,
spelande en rol, hvari hon gjorde fiasco, och likväl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free