Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jorden vara större, men romanförfattarne skulle deremot
bo mycket trångt.
Olyckligtvis hafva desse emellertid i verkligheten
aldrig brist på utrymme för sin fantasi och på brottsliga
och hemlighetsfulla förvecklingar, men den som förstår
att se midt igenom handlingarnas svarta flor finner ofta
en ljusare grund der bakom, finner att bredvid mången
dålig gerning, mången låg tanke ligger en hemlig, stundom
omedveten, protest i brottslingens eget sinne, som
bekräftar tron på det rättas slutliga öfvervigt.
Han finner att handlingar som synas oss rent af
orimliga, stundom förklaras endast af lynnets oro och
begäret efter våldsamma sinnesrörelser.
Det nyckfulla intresse, hvaraf Juanna fängslades,
var kanhända föranledt genom en dylik känsla.
Det orimliga och brottsliga i hennes nyck, afståndet
och hindren voro just oljan, som lät elden uppflamma,
och det var med allt mera intresse, med allt
mera glödande blickar, som hennes svarta ögon hvarje
qväll sökte intränga i den lyckliga och anspråkslösa
boningen midt öfver.
Aldrig hade väl funnits tvenne mer bestämda kontraster
än dessa båda qvinnor, hvilka lefde under samma
tak, och hvilka båda tycktes brinna för samma föremål.
De voro emellertid icke sjelfva mera olika än den
känsla, hvaraf de hänfördes, ehuru verlden ofta har
ett gemensamt uttryck för helt skilda saker.
Man säger, att kärleken är döf och blind och
dåraktig och Gud vet allt hvad, men om dermed menas,
att denna känsla är den allena herrskande hos en
varelse, så har väl aldrig någon qvinna varit mera döf
och blind än Mathilda von Ellen, ty hon älskade sin
man med denna lyckliga uteslutande ömhet, hvaråt
verlden ofta medlidsamt småler, ett begabberi hvarom
föremålet derför lyckligtvis alltid är okunnigt.
Liflig, lättrörd, passionerad och svärmande, var
hon liksom skapad endast för att älska och omfattade
med ett eldigt och vekt sinnes poetiska förgudning den
varelse, som slumpen förde i hennes närhet, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
