Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATHILDAS MAN. 323
hade ett sådant här kyffe för intet," mumlade madamen,
i det hon gick ut och slängde igen dörren efter sig.
"Vet ni hvad, farbror," sade Herman, och närmade
sig gubben med hemlighetsfull min, "att i dag har jag
sett henne igen."
Gubben skakade medlidsamt på hufvudet, men
svarade ingenting, och Herman fortfor:
"Ser ni, den dag, då jag återkom hit och icke
fann henne .. . Hon var min fästmö, ni minns väl det,
ni hade lofvat mig henne och hon sjelf också . . . Åh,
hvad hon var vacker . . . Jeannette! Jeannette!.. ."
utropade den unge .mannen och lade båda händerna
öfver pannan med en krampaktig häftighet, i det
han med hastiga och osäkra steg gick fram och åter
i rummet.
"Herman, min gosse, bry dig icke om det der nu!
Det är förbi, vi skola tala om något annat," sade
gubben vänligt och öfvertalande. "Hm, det är för
besynnerligt, han är alldeles klok annars i allting,
men bara han kommer att tänka på det olyckliga
barnet, så är hans förstånd rent af borta," mumlade
herr Hage sakta för sig sjelf, då Herman icke hörde
honom, utan fortfor att, med händerna hopknäppta
öfver hufvudet, stappla fram och åter öfver golfvet.
"Huru var det nu? Det faller som ett lock öfver
hufvudet på mig," återtog Herman långsamt.
"Jo, min gosse, vi ska gå ut nu till snickaren
med bordet, vet jag," fortfor gubben ifrigt och fattade
honom i armen.
"Till snickaren! Hvad ska ni hos honom att göra?
Ni ska mala bensvärta, gamle lufver, och jag vill icke
råda er att låta bli. Men sätt er nu här först, så
skall jag berätta er, huru det var; det ar icke ofta
jag kan komma ihåg det... Jo, jag kom gåendes på
gatan ... den der gamla gatan, ni vet, och in i porten
der den stora gröna linden susade öfver taket på det
gamla huset... Ack, ack! hvad solen sken klart der-
öfver, hvad det huset var vackert, och den lilla gården
och den gula hästen, och Johannes och moster Margareta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
