- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
340

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

340

JEBNBINGEN.

att ligga här utanför madames rum. De äro likväl
ärliga menniskor, som kunna försvara oss, om ..."
"Jag afbröt skrattande Kosines prat och befalde
henne skynda sig att tända ljusen.
"Se så, Gud vare lof, nu ser här då ut, som om
kristna menniskor funnes omkring oss," fortfor hon,
ordnande de tunga draperierna for fönstren och sät-
tande ljusen på bordet vid soffan. "Jag trodde nyss,
att jag aldrig skulle få se något ljus mer. O, min
Gud, madame, hvad jag var rädd! Yid hvarje dörr,
som jag passerade, trodde jag mig inkomma i det olyck-
liga rummet."
"Det olyckliga rummet!" upprepade jag, leende
åt hennes pratsamhet och rädsla.
"Ja, madame skall veta att..."
"En sakta knackning på dörren afbröt den stac-
kars Bosine och kom henne att hoppa högt upp af
förskräckelse.
"Det var den gamle hofmästaren, som kom för att
fråga, när jag ville supera.
"Som qvällen redan förefallit mig tillräckligt lång,
följde jag den återkommande gubben en half timme
derefter genom de nu upplysta rummen ut i en mat-
sal, der det dyrbart serverade bordet, de skimrande
ljuskronorna, de många tjenarne ingåfvo mig en säll-
sam känsla af välbehag, på samma gång som hela min
omgifning föreföll mig endast framtrollad af en liflig
och noggrann dröm. För första gången i mitt lif kände
jag en harmfull saknad att icke vara den rättmätiga,
verkliga herrskarinnan i detta hus, att icke ega andra
anspråk på rang och makt än dem, som skulle blekna
och försvinna med min skönhet. Det var i denna
sinnesstämning, som jag satte mig tillbords, och jag kunde
derför göra ringa heder åt den anrättning, hvilken den
gamle Ivan med den största förfining i sin befattning
serverade mig.
"Nåväl, Eosine! Förklara mig nu hvad du mente
med att inkomma i det olyckliga rummet!" sade jag,
sedan jag återkommit i min sängkammare och insvept

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free