Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
JEBNKINGEN.
"Nå, hvad är det for ett råd, hvars värde ni
prisar? Troligen det att gå hem, ty det är middag."
"Ja, ni gissar alldeles rätt. Gå icke annorstädes
än till ert hem, ty endast der är ni säker för den
olycka, som lurar på er."
Ellis kände sig träffad af den bleke unge mannens
ord och sällsamma blick och sade missnöjd:
"Hvarifrån tar ni edra olycksprofetior, min vän?"
"Ifrån mitt hjerta och ifrån edra ögon."
"Hvad hafva de båda sakerna med hvarandra att
skaffa ?"
"Mycket mera än ni tror. Jag ser af edra ögon,
att ni står vid brädden af samma mörka djup, h vari
jag sjelf en gång föll... så djupt... så djupt. .. Och
när jag vaknade, var halfva mitt hufvud borta."
"Ah! Jaså, jag kunde val tro, att så var," sade
Ellis och reste sig upp, medlidsamt betraktande Hermans
förändrade drag och irrande dystra blickar. "Adjö! *
Gå hem ni sjelf, min stackars vän!" fortfor han och
nickade åt Herman, i det han gick.
"Stackars vän!" upprepade denne leende. "Åhja,
men ni, herre, är i detta ögonblick mera att beklaga
än jag."
Ellis såg sig ännu en gång om vid de sista orden;
han mötte fånens dystra och stirrande blick och såg,
att denne följde efter honom på afstånd.
"Hvad hafva väl en stackars dåres ord för be-
tydelse? Mannen är galen, och sådana spå alltid
olyckor och bedröfvelse," mumlade han för sig sjelf,
under det han-gick framåt; men likväl ljödo dessa ord
i hans öron på ett obehagligt sätt. Den nervösa och
upprörda sinnesstämning, hvari han befann sig, gaf en
plågsam vigt åt detta sammanträffande.
Då man beslutit sig för en handling, som man
icke kan tvinga sitt förnuft eller sin rättskänsla att
gilla, besväras man af allt, som påminner om ens egen
inre disharmoni, på samma gång man öfverallt tycker
eig finna sådana påminnelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
