Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
JEKNKINGEF.
Detta lilla bref, på fint, doftande och blekrödt
silkespapper och hvars adress var skrifven med en
vacker fruntimmersstil, väckte Mathildas uppmärk-
samhet.
Hon vek upp det mekaniskt, utan att fästa den
minsta misstanke dervid, men de första ord hon läste
kommo blodet att rusa till hjertat, utan att hon likväl
fullt fattade innehållet deraf.
Hon läste och omläste brefvet flera gånger, och
hennes kind blef ömsom blek och röd.
Ännu en gång såg hon på adressen. Yar det
verkligen till Ellis den var skrifven ? Ja, det var intet
tvifvel, der stod ju hans namn. Det flög liksom ett
moln förbi Mathildas ögon, hennes begrepp förvirrades,
hon hade varit så långt ifrån att misstro sin man, att
de idéer, som denna biljett framkallade, voro henne
nästan lika obegripliga, som om hon sett en af forn-
tidens hexor falla ned framfor sig genom taket.
Ellis älskade en annan! Ellis otrogen! Nej, hon
kunde icke ens för en minut inrymma denna tanke.
Hon stödde sig maktlös emot bordet och kände sig stel
och förlamad, som om hon träffats af åskan,
I detta ögonblick inkom den lilla gossens sköterska
och sade, att en herre vore der ute, som frågat efter
hennes husbonde och, då han hört, att Mathilda var
återkommen, anhöll att få lemna sitt kort.
Mathilda mottog kortet och läste nästan medvetslöst
baron Emmeriks namn.
Det finnes knappt någon qvinna, som icke bibe-
håller en viss välvilja för den man, som en gång älskat
henne, om hon också aldrig besvarat hans kärlek.
Mathilda visste, att hon varit älskad af Emmerik,
och trodde, att hennes egen likgiltighet varit orsaken
till hans aflägsnande. Hon hade emellertid nästan
glömt honom under sin egen lycka, men ansåg honom
som en man af heder, och i sin förvirring och smärta
tyckte hon sig i detta ögonblick så hjelplös och villrådig
och hoppades dunkelt på någon upplösning eller veder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
