Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
JEKN RINGEN.
ifrån golfvet, andades djupt och utropade med ett slags
vild hänförelse:
"Det är förbi! Mathilda, min älskade, du har
segrat!"
Genom en af dessa snabba och hemlighetsfulla
vexlingar i menniskohjertat hade anden besegrat materien,
och återskenet af dess triumf strålade på Ellis* panna.
Det gifves ögonblick, då själens mäktiga känslor,
samlade i blicken, i rösten och rörelserna, beherrska
och förändra alla vanliga intryck och göra den fule
skön eller den sköne afskyvärd.
Eolerna voro i detta ögonblick ombytta; det var
nu Juanna, som beundrade den unge mannens ansigte,
ehuru hon bestört och villrådig icke genast förstod
uttrycket deri.
Ellis strök med handen långsamt öfver pannan,
för att bortjaga det sista dröjande töcknet, betraktade
henne kallt och sade allvarsamt:
"Miss Henty, ni är den skönaste qvinna jag sett,
och om någonsin en hederlig karl kunde finna en
ursäkt inför sig sjelf, att han varit på väg att glömma
" sin pligt och sitt förnuft, så vore det bredvid er...
Se der den enda hyllning, jag kan hembära er!"
"Ah! Hvad är detta? H vad menar ni ?" utropade
Juanna häpen och ovilkorligt sänkande sina ögon för
den stolta och lugna blick, som träffade hennes, anande
att hon blifvit förekommen, att hennes offer undgått
henne och att hon för första gången blifvit besegrad
af en makt, på hvilken hon icke trott.
"Sitt stilla, låt mig säga hvad det är - af ven
med fara att icke bli förstådd - säga er något, hvilket,
ni kanske aldrig anat, att det finns en lycka, ännu
ljufvare och mer hänförande än den ni skulle kunna
skänka, och det är sällheten att vara älskad... Ni har
lyckats att ett ögonblick låta mig glömma den verkliga
kärlek mitt hjerta inrymmer, men ni har nu hunnit
gränsen för er makt. Ni kan icke komma mig att
förråda denna höga sällhet, denna bittra smärta, denna
engel, som födes af tårar och lefver af försakelser,
T-Ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
