Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
JEHN&INGEN.
"Ah, miss Hen ty! Ni är lika snillrik, som ni är
vacker, ni skapar en tragedi af en förfelad herdestund*1
sade Ellis med ett småleende, som röjde hans misstroende |
och hans förakt for den fintlighet, hvarmed han trodde
henne vilja dölja sin missräkning; och sin förödmjukelse, ^
i det han bugade sig och lemnade rummet.
Juanna såg efter honom med en blick, hvars i
strålande och sällsamma uttryck det var omöjligt att jf
fatta efter hvad som passerat.
Det finnes hos oss alla, vi må ega mer eller 1
mindre stränga rättsbegrepp, ett naturligt gehör, som ’\
såras af den dissonans, h vilken uppstår genom föreningen
af yttre behag och inre förderf, genom skönhetens
och lastens sammanställning eller genom den ofta orediga,;1?
blandningen af godt och ondt i samma karakter.
Yi vilja gerna, liksom domens engel i den e van- J
geliska profetian, rangera m en ni skorna i tvenne afgjorda |
partier, till höger och venster, i får och getter; vi-J
vilja se dem hvita och svarta som schackpjeser och :|
mellan dem en skarp och bestämd demarkationslinie
uppdragen.
Men är det väl så i verkligheten?
Yid första påseendet skulle man utan betänkande |
svara nej, ty h var är väl denna gräns, h var är den
orubbliga, osvikliga sanningen i detta virrvarr af mot-
sägande känslor och ofta tillfälliga handlingar, hvem
är hvit eller svart, hvem står till höger eller venster ?
Och likväl kan det rätta och sanna icke vara
mera än ett; mellan det onda och det goda ligger
verkligen ständigt en omutlig gränslinie; det är endast
våra dåliga böjelsers advokatyr, som stundom gör den
sväfvande och osäker; den första naturliga och instinkt*
]ika uppfattningen är vanligen den rätta.
För att emellertid kunna upprita denna gränslinie
hafva vi kanhända intet bättre rättesnöre än själens
goda eller dåliga vilja, icke den större eller mindre ;j
kraften af denna vilja, icke alltid handlingen utanj
snarare tankeo. Olyckligtvis ligger sällan detta rätte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
