Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAMILJETKADITIONEN. 391
\
"Det förtorkade lik, som gömmes i denna kista,
har icke heller mer än en hand, men ringen sitter
likväl q var om hans arm . .."
"Det var en riddare, kan jag tro, efter hans hjelm
och svärd ligga ofvanpå?"
"Ja, en riddare, en stolt och grym herre af edra
förfäder."
"Du skall berätta mig hans historia, Börje."
"Nej, dessa historier passa icke för ett barns öron.
Låt oss nu gå härifrån!"
"Hvad säger du, gamle narr! Anser du mig för
ett barn och nekar "lyda mig?" utropade den fjorton-
åriga Kunigunda och rätade upp sig med stolthet, i
det hennes ögon blixtrade af vrede och läpparna
darrade.
"Förskräckt of ver hennes häftighet, som jag kände
och fruktade, bönföll jag förgäfves, att hon måtte
lugna sig och lemna det mörka och hemska hvalfvet,
der alla dessa tomma hålögda hjelmar öfver kistorna
tycktes blicka hotande ned på oss och der de tunga,
vanskapliga och hufvudlösa harnesken och benskenorna
syntes röra sig i mörkret på väggen.
"Hon hörde mig emellertid icke och fortfor med
uppbragt och darrande röst:
"Ännu en gång, Börje, vill du berätta mig historien
om riddaren med den afhuggna handen och förklara
mig betydelsen af den der jernringen?... Jernringen ..."
upprepade hon betänksamt. "Jag har hört det ordet
förr och alltid nämner man det med fasa."
"Var förnuftig, fröken Kunigunda! Begär icke,
att jag pratar om gamla sägner, som edra föräldrar
förbjudit mig att nämna ..."
"Och du tror, att jag icke förmår att göra mig
åtlydd! Du nekar att tala, då jag befaller?"
"Jag nekar dertill och vill nu föra er härifrån.
Vi ha allt för länge dröjt här i den osunda luften,"
sade Börje allvarsamt, men ödmjukt och närmade sig
Kunigunda, som blek och med knutna händer stod
orörlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
