Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
JEBNRINGEN,
slutet på vår’ färd. Ännu mer förvånad blef jag, då
den främmande damen, steg ur vagnen, ty hennes sätt
var nu helt och hållet förändradt, liksom JKunigundas.
"Hon tog helt ödmjukt frökens schal öfver armen,
hjelpte henne att nedstiga och uppförde sig i allt, som
en helt och hållet underordnad person, under det
Kunigunda knappt ’gaf akt på henne, utan vände sig
till en herre, som i detsamma utkom från porten till
ett litet vackert trädgårdshus,, hvilket låg på en grön
plan omgifvet af blommor på gården innanför.
"Till min bestörtning igenkände jag i denne en
person, som man kallade Abbe Lazar och som meddelade
eleverna i pensionen undervisning i italienska.
"Han mottog och införde fröken i en liten salong,
och då hon aflagt sin hatt och sin kappa, vinkade
hon åt honom att följa sig in i nästa rum, hvartill
dörren stängdes.
"Den främmande damen, som nu blef ensam med
mig, klappade mig helt förtroligt på axeln och sade
med ett sätt och en ton, som rent af var motsatsen
till den elegans, hon nyss visat i pensionen:
"’Se så, min lilla vän, tappa nu icke alldeles
hufvudet, utan låtsa om ingenting. Ni ser ut som ett
sannskyldigt får . .. Kom med, så skall jag visa er hvar
ni har er unga matmors sängkammare, er eget rum
der bredvid och matsalen och köket... M förstår att
man får vara mycket varsam med den unga damen,
ty hon skall hafva ett häftigt lynne, efter hvad jag
hört. Yi äro alldeles ensamma i huset, som är hyrt
på tvenne månader; här finnes blott en trädgårds-
mästare, som tillika är portvakt, och hans hustru, som
får passera för kokerska. Här ser ni en ringklocka,
som går upp till mig; jag bor ofvanpå och skall alltid
vara till hands, ehuru jag tror, att vi icke hafva
någon brådska," tillade hon småleende.
"Jag var alldeles handfallen; jag begrep ingenting
och hade knappt nog gifvit akt på de tarfiiga, men
snygga rum, i hvilka hon infört mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
