Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
JERNEINGEN.
detta märkte kanske ingen mer än jag, att öfverste
Arthur blef allt mera blek och allvarsam och att hans
ögon oftare hvilade på Kunigunda än på Cecilia.
"Kunigundas skönhet syntes mig också för hvarje
dag allt mera lysande och olycksbådande; jag kunde
icke glömma gamle Börjes saga och jag nekar icke,
att allt, hvad som sedan skedde, syntes mig en hemsk
bekräftelse derpå."
"Har grefvinnan sjelf aldrig sedan nämnt den
historia, som ni båda afhörde?" sade JSTathanael, upp-
tagande ur vestfiekan en bit tuggtobak, stor som en
ärt, för att under sin ledighet njuta af denna förbjudna
läckerhet.
"Nej, aldrig. Men jag tror, att den verkan deraf,
som hennes föräldrar fruktade, icke uteblifvit, ty hennes
sinne blef ännu mera hårdt, och af hennes trotsighet
skulle man trott, att hon ansåg sig beskyddad af
mörkrets makter. Jag vågade aldrig låtsa, att jag
minåes denna qväll; men jag har ofta bedt Gud för
hennes fattiga själ."
"Det var om hösten, som fröken Cecilias bröllop
firades?" inföll Nathanael.
"Ja, det var om hösten, tre månader efter förlof-
ningen. Det var på detta bröllopp, som de båda utländska
herrarne, hvilka voro hvarandra så olika, kommo.
"Du minnes dem nog, den ene var, vacker, med
ljust hår och stora milda ögon, omätligt rik och fasligt
förnäm, sades det; han skulle vara slägt på något sätt
med vårt herrskap och kallades för furst Adalbert.
"Den andre kallades markis Zorilla, var brandgul
som en apelsin, mager och lång, med sotsvart hår och
ögon, som lyste likt eldkol. Ehuru han var helt
annorlunda klädd och hade ett helt annat sätt och
väsende, så trodde jag mig likväl i honom igenkänna
abbé Lazar, hvilken jag sett i Paris.
"Det är sannt, att jag aldrig hade betraktat denne
så noga - då jag helt hastigt och blott några gånger
sett honom - men jag inbillar mig ännu, att det verk-
ligen var han.u
Vt’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
