Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSVUNNEN. 457
Hon steg hastigt upp, tände en ljusbit, som
hängde fastsmetad vid halsen af en butelj i fönstret,
och närmade sig dörren, under det hon mumlade:
"Jag vet icke, hvar jag ska ta igen den rösten, det
var icke skomakarmamsellens."
Nästa ögonblick hade hon öppnat och såg de
otydliga konturerna af en svartklädd varelse, som
utan att upplyfta sin slöja steg in, läste dörren igen
efter sig och sade brådskande med osäker och feber-
aktig röst:
"Sabina, jag vill stanna hos dig... Jag vet icke,
hvart jag skall taga vägen ... jag är mycket sjuk, mitt
hufvud bränner ... jag ..."
Den främmande hann icke att säga mer; hon föll
tungt till golfvet, afsvimmad framför den bestörta
sömmerskans fötter.
Denna, som igenkänt henne, så snart hon kom-
mit in, satte buteljen med ljuset ifrån sig och utro-
pade, så högt som hennes tandvärk och den omknutna
halsduken medgaf:
"Bevara mig! Fru von Ellen! Hvad vill detta
säga? Har hennes nåd blifvit sjuk ute på gatan?"
Då hon emellertid icke fick något svar, skyndade
hon att aftaga Mathildas kappa och hatt och sökte
att upplyfta henne från golfvet.
Hon kunde emellertid endast släpa henne fram
till sängen, lägga en kudde under hennes hufvud,
öppna hennes kläder och ur det lilla brunmålade skå-
pet framtaga en droppflaska, hvars innehåll hon strök
öfver hennes tinningar.
Det dröjde likväl temligen länge innan den unga
frun åter visade tecken till lif, och så fort hon upp-
lyfte hufvudet, sade hon häftigt:
"Sabina, du är en hederlig och god flicka ... du
skall hålla ett löfte ... eller huru?"
"Ack, hennes nåd, jag begriper icke ... jag trodde,
att hennes nåd ännu var på landet..."
"Tyst, tyst! Jag kan icke länge tala till dig,
jag känner det... Jag e er, att du der har en bibel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
