- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
460

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvunnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

460

JERNBINGEN.

"Se så, mr Will, nu är kappsäcken färdig. Skulle
ni nu vilja tillspänna den, så får jag gå in till mylady,"
sade miss Gibson, som varm och brådskande reste sig
upp ifrån salongsgolfvet,, der hon legat på knä framför
en läderkoffert, sysselsatt att inpacka sin matmors saker.
4l’Men det här var likväl en fasligt brådstörtad
resa, miss Gibson. Aldrig kunde jag tro, att mylady
skulle vara så beslutsam, hon som, oss imellan sagdt,
ser så enfaldig ut," svarade William, under det han
satte ifrån sig den nattsäck, han höll i handen, och
böjde sig ned för att tillspänna remmarna på kofferten.
"Nej, det trodde icke jag heller, men allt sedan
mylords middag - då hon för första gången i sitt lif,
tror jag, skulle vara värdinna - har hon liksom haft
feber af otålighet att komma härifrån. Hon blef
illamående, som ni vet; jag trodde det endast var
hennes vanliga migrän, men hon är ännu icke frisk,
det är väl också detta, som gjort henne så orolig; hon
skulle säkert hafva farit förr om någon ångbåt gått. . .."
"Men det är ju till Liibeck hon nu kommer?"
"Ja, hon är fasligt rädd tor sjöresor och vill
derför göra dem så korta som möjligt; hon ämnar ifrån
Calais komma Öfver till England,"
"Vi få likväl behålla er, miss Gibson, det är ändå
en lycka."
"Ah, den lyckan skall ni icke räkna på, ty den
är mycket osäker."
"Huru då? Skulle mylady ändrat sig och vilja,
att ni följer med?"
"Just icke det, men jag skall säga er en sak, Will:
hon blir troligen tvungen dertill."
"Huru har ni då burit er åt?"
"På ett rätt listigt sätt. Ser ni, mylady är,
som jag sagt, ett riktigt barn både till förstånd och
erfarenhet; det skulle vara orätt att lemna henne
frihet i sina nycker. Hon kan, som ni vet, icke tala
ett ord svenska och har nästan inga qvinliga bekanta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free