Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
JERN RINGEN.
i synnerhet som hon är mycket nervös i dag och just
nu fått ett anfall af migrän, troligen i missnöje och
harm att icke finna den väntade nya tjenstflickan.
Jag får icke gå ifrån mylady och kan icke lemna
båten för att säga er farväl, men hon tillät mig att
skrifva dessa rader till er for att underrätta er om
min resa och bedja er hafva mig i ett ömsint minne.
Må alltid väl, och helsa tillmr John ifrån er trogna vän
Catharina Gibson"
"Den sluga varelsen! Så fick hon likväl sin vilja
fram! Gud bevare en ifrån en sådan hustru, om hon
också skulle ha så stora besparingar, som hon skryter
med!" mumlade William allvarsamt och vände sig om,
för att ännu en gång betrakta den gamle stele utlän-
dingen, som troligen var någon bekant till hans herre,
fast han icke genast kunde påminna sig, hvar han
hade sett honom.
Denne var emellertid försvunnen, och William
gick hem för att infor lorden aflägga rapport om hans
frus afresa och framföra hennes helsning, under det
han hastigt utropade för sig sjelf:
"Ah, nu minnes jag honom! Det var markis
Zorilla!"
Nästan i samma ögonblick som betjenten återkom
och gick in genom lord Grefles tamburdörr, ringde
den lilla tjenstflickan med hattasken, som nyss på kajen
vid Skeppsbron lemnat honom miss Gibsons biljett,
två trappor upp i samma hus på dörren till miss
Stella Hentys våning.
Eosine, som öppnade, stirrade ett ögonblick villrådig
på den anspråkslösa figuren, då denna hastigt sköt
upp dörren, skyndade in, släppte den tomma asken på
golfvet, ryckte af sig den svarta sidenduken, som hon
haft knuten om hufvudet och neddragen öfver pannan,
och med ött klingande skratt kastade sig sjelf på soffan
i salongen.
"I himlens namn, madame, är det verkligen ni?"
utropade Rosine förvånad, då Juanna, ty det var hon,
nu med sin näsduk borttorkade den konstnärliga mål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
