Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
JEBNEINGEN.
De båda herrarne, ehuru beredda på ett upptåg,
men kanhända ur stånd att vid minnet af Juannas
skönhet föreställa sig en obehaglig upptäckt, ryggade
tillbaka, då masken föll ned och en grågul dödskalle
med sina nakna tänder och köttlösa kinder stirrade
’¥*’
emot dem ur sina djupa tomma ögonhålor, innanför
hvilka rörde sig ett sällsamt lysande mörker.
Ingen af dem kunde i ögonblicket beherrska sin
bestörtning, och då den vida svarta klädningsärmen
nu fallit tillbaka, blottande nunnans arm, som hon
höjde för att lossa masken, bidrog åsynen af Juannas
igenkänningstecken, den svarta jernringen, omkring
denna arm att öka deras villrådighet och häpnad.
I samma ögonblick hade en person inträdt ifrån
motsatta dörren och stannat orörlig och förvånad vid
denna scen liksom Greffe och Brandenberg.
Afven han hade sett den svarta ringen omkring
nunnans arm och utropade nu med sträng och före-
brående röst:
"Juanna!"
Den maskerade damen spratt till vid detta rop,
vacklade, som om ett pistolskott skulle hafva träffat
henne, sträckte bönfallande och förskräckt ut armarna
emot den främmande, drog hastigt det hvita doket ned
of ver det afsky värda änsigtet, vände sig om och var
med ett par steg försvunnen innanför dörren till
damernas eleganta toalett, som låg bredvid, ett fridlyst
rum, dit ingen af de obeslutsamma och förvånade
herrarne kunde följa henne.
"Det är intet tvifvel! Hon är här! Det är hon
sjelf, det är Juanna!" utropade lorden, blek och upp-
skakad nedsjunkande i en fåtölj.
"Ja, det måste vara hon, eftersom det icke kan
vara hennes vålnad. Hon har nu valt denna rol för
att trotsa och förfölja oss ... Ah, men hvad ser jag!
Detta är i sanning ett märkvärdigt sammanträffande!
Markis Zorilla, är det verkligen ni ?" sade Brandenberg
och gick emot den man, som nyss skrämt den förmenta
vålnaden på flykten och som omaskerad, med en lång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
