Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORSTUNN EN. 493
"Se der, mylord, en bekännelse, som i sanning
kunde förmå alla qvinnor att nyttja mask!"
"Ni har icke orätt. Alla själfulla qvinnor möjligen,
för att lägga fantasiens makt till snillets tjusning!"
"Par jag servera ert te, mylord?" sade Juanna,
som fattade kannan, hvilken stod bredvid henne.
I detsamma ljöd en skarp knackning på tambur-
dörren.
Lord Walter lyssnade och sade misstänksamt:
"Ni bor icke bra, Stella; man blir ju störd i
hvarje ögonblick, det är högst obehagligt. Vi borde
flytta till någon af förstäderna, der det är mera lugn."
"Men jag finner mig väl här. Man ar minst
bemärkt bland mängden af menniskor."
"Visserligen, det var också min mening; men jag
fruktar, att jag misstagit mig."
Juanna, som lutat sig fram för att ihälla lord
Walters kopp, blickade i detsamma upp och blef varse
Kosine, som vid dörren gjorde ett tecken åt henne
och sedan åter hastigt försvann.
Hon spratt till, hennes hand darrade och några
droppar af det heta vattnet stänkte på lordens långa
fingrar.
"Min Gud, Stella, vill ni då förbränna mina
fingrar, liksom mitt hjerta?"
"Porlat, bäste Walter! Har jag skadat er?"
utropade Juanna, döljande den verkliga orsaken till sin
rörelse och färgskiftning med en låtsad, och skjutande
sin stol tillbaka fortfor hon oroligt, då lorden med en
grimas lindade servetten omkring sin hand: "Vänta
ett ögonblick! Jag har en förträfflig essens, som jag
vill hemta åt er."
Hon skyndade in i sin sängkammare och stängde
dörren efter sig, utan att höra på hans artiga för-
säkringar, att smärtan redan vore öfver.
"Hon älskar mig, den förtjusande varelsen, men
hon vill icke ännu öppet tillstå det," mumlade lorden
och lutade sig småleende med halfslutna ögon tillbaka
emot stolryggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
