Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
JEUKRINGEN.
"Arma qvinna!" sade Zorilla medlidsamt och för-
aktligt. "Du tror dig kunna undkomma ett valde,
som de modigaste och klokaste män måst underkasta
sig. Om du icke kring din arm hade en länk, som
fastkedjar mitt intresse vid dig och förlänger mitt
tålamod, så skulle du med dylika ord hafva bestämt
ditt öde; du skulle spårlöst försvinna från sol och luft,
så bjuda våra lagar. Lika visst som den ring du bär
är oskiljaktig från din arm, lika visst är du genom
din ed fastsmidd vid den ring af stål, som intelligensens
välde, vår andes makt, spänner omkring jorden, för att
låta det .tusenåriga riket omsider framstå deruppå. Du
tillhör oss och kan icke gå tillbaka. Vi göra tvenne
slags lik, lefvande och döde,* du har att välja ännu
denna timme, hvilket af de två du föredrar."
"Det tyckes, att jag, med den ställning jag, tack
vare er, har i verlden, ifall jag ville göra den gällande,
och här i mitt hemland, skulle kunna trotsa ert hot,
men jag känner er makt och tror er. Hör mig likväl,
innan ni dömer mig, och vet, att om Juanna saknar
alla andra dygder, så har hon åtminstone mod att dö,
hellre än att lyda af tvång."
"Det är sannt, och just derför har jag ansett 3ig
värdig det förtroende och den utmärkelse du erhållit."
"Ah, i sanning en afundsvärd förmån!"
"Som likväl icke många qvinnor ega. Nåväl,
tala, rättfärdiga dig, om du kan; vi förlåta aldrig, men
vi döma rättvist."
"Ack, fader Lazar!" utropade Juanna, betraktande
den gamle fule mannen ined ett uttryck af beundran
och svärmeri, under det hon åter sjönk ned på knä
framför honom och stödde sin arm emot kanten på
den stol, i hvilken han satt och mot hvars ryggstöd
han nu lutade sig med ett strängt och högtidligt allvar,
som af bröt emot den unga qvinnans varma och passio-
nerade ansigte. .
"Hvarför knäböjer jag inför er, hvarför talar jag
till er ur djupet af mitt hjerta, hvarför säger jag er
saker, som jag sjelf icke förstår, hvarför älskade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
