- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
511

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvunnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRSVUNNEN. 5ll

eget sigill och inläste den slutligen i ett simpelt scha-
tull af mahogny, som stod bredvid skrifbordet, fat-
tade derefter konvolutet, vek upp omslaget derom
och fördjupade sig i läsningen af de pappersblad det
innehöll.

"Jag säger herr Hage, att hon har inte hört
brudvigseln läsas öfver sig på annat sätt än jag," sade
madam Lundin, tvätterskan, under det hon häftigt
ryckte i ett par strumpor, som lågo på bordet fram-
för henne, ^der en mängd halftorra kläder af en tve-
tydig renjiet voro upplagda.
"Och huru har då ni hört den, madam?" inföll
menlöst gubben Hage, som hälde polityr på en blån-
sudd, for att gnida en nystpinne, som han höll i
handen.
"Huru har jag hört den? Jo, i drömmen, icke
annorlunda förstås, och så är det med henne också.
"Men hon har riktiga ringar på sina hvita fing-
rar; det såg jag i går, då jag var der inne och slog
fast gångjernet på Sabinas gamla spruckna kommod,
som egentligen borde limmas och sättas i skruf, men,
se det tycker hon blir för dyrt," tillade han betänksamt.
"Ringar! Jo, jag tackar jag; det var just något
att tala om. Nog kan man sätta en messingsring på
fingret alltid ..."
"Jaha, ja ... men det här såg ut som guld ..."
"Nå, det kan väl vara, men om de äro af guld
så få de väl snart resa sin väg, efter hvad jag tror;
de hafva icke betalt hyran ännu och Sabina, det krä-
ket, som knappt kan försörja sig sjelf, hon kan då
icke arbeta för två, det är säkert."
"Men den främmande frun är nästan frisk nu,
och "då kan hon också sy kläder."
"Jo,, det skall man se," inföll tvätterskan med
en fnysning, och trädde sina skrumpna fingrar nt ge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free