Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSVUNKEN. 515
ifläcka bränderna ... kan brinna bättre i morgon
. .." svarade denna, stötande eldbränderna emot hvar-
andra och slutligen igenskjutande spjället, oaktadt
röken inträngde öfverallt genom sprickorna.
Mathilda lutade hufvudet emot stolsryggen; de
stora insjunkna ögonen hade förlorat sin glans, håret
hängde tungt och illa sammanflätadt ned öfver hen-
nes ena axel och de magra händerna hvilade sam-
manknäppta i hennes knä.
Ändtligen voro Sabinas bestyr slutade; hon hade
burit bort bordet och hela den misslyckade téservi-
sen, drog nu fram pallen, på hvilken hon satte sig,
och började med en knif uppsprätta sömmarna i en
gammal rock, som borde vändas, ty hon hade nu fått
arbete åt en skräddare och funnit det mera lönande.
Emellertid tycktes Mathilda hafva glömt hvad
hon ämnade säga och betraktade tyst och tankspridd
de moln af damm, som ifrån rockfickorna hvirflade
upp omkring 8abirias näsa, och först då dennas upp-
repade nysningar kommo henne att spritta till, lutade
hon sig fram och sade sakta:
"Du sade, att han såg blek ut... Var det icke så ?"
"Häradshöfdingen . . . hm .... dålig ... svårt ätt
tiga..."
"Men du gjorde det likväl?"
"Förstås ... lofvat frun ... svårt... såg på mig
kom ut i dörren ..."
"Och gossen? Mitt barn!" utropade Mathilda
med ett besynnerligt anskri, ett slags snyftning utan
tårar, och gömde ansigtet i händerna.
"Gossen var rask," sade Sabina helt tydligt och
klart, torkade sig hastigt i ögonen med den yllna
rockärmen, sköt besegrad af sin rörelse klädet helt
och hållet bort ifrån munnen och fortfor: "Gossen var
riktigt snäll och kry; Martha sköter väl om honom."
"Talte han om mig, minns han mig?"
"Nej, bevars, han är för späd. Men Martha sade,
att häradshöfdingen aldrig går ut, och sörjer så, att
det är för olyckligt,"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
