Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518
fruktade han, att hon stält sig under baronens be-
skydd, och härmades och led af hennes misstro, hvil-
keu Stellas bref likväl gjorde förlåtlig.
Hvad kan emellertid en man under dylika för-
hållanden företaga? Alla hans hemliga efterforsk-
ningar voro fruktlösa, han fick ingen annan visshet,
än att Dewelsburg lemnat Stockholm; men att Ma-
thilda, förblindad af sin svartsjuka, följt honom, hade
han svårt att tro, ehuru derförutan hennes försvin-
nande, utan att lemna sin man tillfälle att rättfär-
diga sig, syntes oförklarligt. v
Tviflen och ovissheten i detta fall läto honom
oupphörligt vackla i sina beslut om mera energiska
efterspaningar, och då harmen, förödmjukelsen och
fruktan för offentlighet förenade sig dermed, stannade
han overksam och förtviflad.
Ville eller kunde Mathilda icke ens bevärdiga
honom med begäran om en förklaring, innan hon
dömde dem båda till skiljsmessa och olycka?
Vid dylika tillfällen är det icke endast sorgen
att bära, det är äfven skandalen, sqvallret och med-
lidandet, som ökar lidandet. Borde icke Mathilda
hafva betänkt detta och skonat deras heder, om,hon
icke velat skona deras lycka och kärlek.
Då inan älskar så som Ellis och Mathilda, glöm-
mer och försummar man sina vänner; ingendera hade
derför någon verkligt förtrogen. Hon hade i den
första häftiga smärtan och blygseln öfver sin afguds
förmodade fall, under den instinktlika känslan att fly
hans åsyn, icke kunnat uttänka någon annan fristad,
för att dölja sig sjelf och sin bittra förödmjukelse,
än den fattiga sömmerskans torftiga hem, och Ellis
var fullkomligt ensam med sina tvifvel och sin sorg;
ty ehuru hans bekanta möjligen gissade dertill, fanas
lyckligtvis ingen, som hade mod att vidröra detta ämn$.
Denna ensamhet var på samma gång tillfred-
ställande och plågsam, och aldrig hade den unge man-
nen känt sig mera nedstämd och likväl mindre
för meddelande än denna qväll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
