- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
523

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN FÖRSEGLADE ASKEtf.

grof hy, blåaktiga läppar, ljusa ögonbryn och ljus-
brunt hår af en matt och ful färg, omknutet med ett
band och liggande onaturligt slätt och stelt öfver
hennes panna, men oaktad t allt detta fanns likväl i
hennes ansigte något intagande och behagligt, som
icke tycktes kunna ega någon annan rimlig anledning,
än hennes perlhvita tänder och ett eget obeskrifligt
småleende omkring de välformade läpparne.
I alla händelser var kokerskans burleska liknelse
ganska träffande, och om Helena verkligen var om-
tyckt, så var det åtminstone icke för hennes skönhet.
Hon bar en karaff i handen, och då hon fäste
sina svarta ögon på de flinande pigorna och sedan
vände sig till pojken med en fråga efter friskt vat-
ten, voro dessa ögon så oemotståndliga och rösten så
mild och behaglig, att de förra tystnade och den
senare sprang upp, för att skaffa henne hvad hon
begärde.
"Tänk bara, sådan kruka du är, Calle," utbrast
kokerskan vredgad, då den kritiserade kammarpigan
väl var utom dörren. "Att springa åstad för att
passa upp den der damen! Hon vet mycket väl sjelf
hvar vattenflaskan står. Du är icke så tjenstfärdig
för någon af oss."
Den stackars Calle såg skamflat ut, bullrade med
mortelstöten så mycket han förmådde och var glad,
att klangen af bjeUrof i detsamma hördes ifrån går-
den, för att få uppmärksamheten afledd ifrån sin egen
person.
"Hvad är det? Kan gästerna redan komma?
Klockan kan väl icke hafva stannat! Den är ännu
icke ett," utropade hushållerskan och rusade förskräckt
fram till fönstret.
"Nej bevars; lugna sig, fru Rönqvist; det är bara
lilla fröken Alma, som kommer hem efter sin prome-
nad," sade Greta, sträckande sig fram öfver köksbordet.
"Så vacker hon är! Man blir glad, bara man.
ser på henne. Stackars liten, hon skulle nog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free