- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
531

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN FÖRSEGLADE ASKEN. 531
gnarare realiserar, än det kommande lifvets alla tomma
skuggor.
Friherrinnan, placerad midt i en soffa, omgifven
af fula oeh feta gummor, inpackade i siden och sam-
met, hade nu liksom dessa kryat upp sig efter mid-
dagen, och reflekterade melankoliskt öfver tidens grymma
framfart vid åsynen af alla dessa isterhakor, dessa
bruna vårtor och fläckar, dessa lösa tänder och hår-
benor, prydda med blommor, band och blonder. Hon
suckade tyst vid minnet af sin egen och dessa gamla
damers ungdom och behag, hvilket allt nu var en
flydd och otrolig sak, en orimlighet, hvarpå ingen mera
än de sjelfva tänkte.
"Nåväl, Konstantin," hviskade hon med moderlig
stolthet, då majoren för några minuter satte sig bred-
vid henne, "huru finner du Ingrid i afton?"
"Mycket bra, mycket bra. Något mindre köld
och melankoli vore emellertid önskligt, men hon är
verkligen beundransvärd."
"Ja, och Adrian finner detta; jag är öfvertygad
derom. Han sysselsätter sig endast med henne."
"Visserligen. Likväl, min vän, är det icke de der
stolta skönhetefna, som intaga mest och göra de flesta
eröfringarna. Se på vår lilla Alma der borta, som
flyger fram vid den klumpige och tjocke kammarjun-
karens sida, som en fjäril bredvid ett hölass, se på
hennes strålande ögon, hennes glödande kinder och
purpurläppar; med sina tilltrasslade lockar, sin skrynk-
liga kjol och sitt afslitna skoband, sina ännu magra
och rosenfärgade armar och sitt på en gång blyga och
ystra sätt skall hon sätta flera hjertan i brand, än
hennes sköna och högtidliga syster."
"Kanhända om ett par år, men icke nu. Hon är
ännu ett barn utan omdöme och takt."
"Hon är emellertid ett förtjusande barn, och om jag
icke bedrar mig, har hennes hjerta redan kommit i en
vådlig takt. Instinkten ersätter omdömet."
"Herr major, spelborden äro i ordning," sade i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free