Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEN FÖRSEGLADE ASKEN. 6-t3
i mitt blod, ty såret förvärrades och i den yrsel, som
ofta öfverföll mig, hörde jag, att man misströstade om
min räddning.
"Under denna tid tyckte jag mig en natt vakna
vid ljudet af en suck, helt tätt intill mig, och såg
lutadt öfver mig samma ljufva ansigte, hvarom jag
oupphörligt drömt.
"Med detta sällsamma medvetande om sin villa,
som man stundom éger under sömn eller yrsel, ansåg
jag mig drömma, men likväl hänförd af min känsla,
talade jag till den unga flickan, som om hon vetat,
hvilket intryck hon gjort på mig. Jag utsträckte mina
armar, jag ville trycka denna dimfigur till mitt hjerta
och dö under föreställningen om en sällhet, som jag
trodde vara en chimére. Hon lade emellertid handen
på mina läppar och pekade sedan tyst åt andra sidan
af den lilla cellen.
"Jag följde med ansträngning riktningen af hennes
finger och såg min vanliga sjuksköterska, den gamla
Kätchen, sitta sofvande vid bordet, med glasögonen
nedfallna på nästippen och händerna hopknäppta öfver
boken framför sig.
"Vid åsynen af gumman kände jag mina sinnen
lugnas, sans och reda återkommo, ehuru glädjen öfver
Saras verklighet och närvaro var nära att åter rubba
jemvigten inom mig.
"Jag fattade hennes hand och bad henne förlåta
min yrsel och hon såg på mig med en sällsam och
sorgsen blick, som jag icke förstod.
"I detsamma vaknade den gamla nunnan och jag
låtsade nu sofva, under det Sara berättade henne, att
jag yrat och på gummans tillsägelser lade kalla omslag
på min panna.
"Hvarje . qväll återkom Sara till min sjuksäng
tillsammans med den gamla Emerentia, och aldrig skall
jag upphöra att i tacksamt minne bevara den hederliga
gummans dofva snarkningar, som vanligtvis, sedan hon
gifvit Sara sina befallningar och satt sig ned för att
vaka öfver mig, regelmässigt hunno mina öron,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
