Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖBSEGLADE ASKEN. 545
litet kors af guld och sade allvarsamt, i det hon gömde
det vid sitt bröst: "Adrian, svär mig att, livad som
än må hända, hvad du än må tänka om mig och i
hvad förhållande du än är, likväl komma till mig för
att mottaga mitt sista afsked, då du återfår detta kors."
"Jag var i det ögonblicket för mycket lycklig och
säker om framtiden, för att fästa vigt vid hennes ord,
jag gaf henne leende det löfte hon begärde . . . Jag
skall likväl aldrig blifva uppfordrad att hålla det."
Adrian lutade hufvudet i händerna och teg en
stund, han suckade tungt och tycktes hafva svårt att
fortsätta.
"Nåväl, min vän, om hon icke aflagt något löfte,
om hennes religion icke hindrade henne, hvarför blef
hon icke din hustru?" sade Ingrid sakta.
"Ja, hvarför . .. hvarför . . .? För den grymmaste,
den obegripligaste fanatism, för ett fantom, hvars namn
och form jag icke ens känner.
"Det var en qväll; jag var då redan tillfrisknad
och ämnade om några dagar lemna klostret; jag hade
en stund vandrat omkring i den lilla trädgården.
"Föreställ dig, Ingrid, detta gamla kloster med
sina grågula fläckiga murar, bygdt på en holme så
liten, att vattnet på ena sidan sqvalpade mot dess
fot och på den andra endast lemnade rum åt en liten
gräsplan, skuggad af några skyhöga lindar, några
trädgårdsland, en brygga omgifven af gamla pilar, ett
litet båthus nästan ut i vassen och en fiskarstuga på
stranden midt ibland halfruttnadt pålvirke, som kanske
burit ännu en byggnad - och detta midt i den mest
förtjusande sjö, hvars små holmar och stränder hafva
någon likhet med Mälarens, men under en mera djupblå
himmel och en varmare sol.
"Jag hade satt mig ned på en gammal stenbänk
längst ned vid muren i trädgården, tanklöst ryckande
loss de långa murgrönsrankorna, som vuxit fast mellan
stenarna, då Sara med ens stod framför mig.
"Eedan för länge sedan hade jag sagt henne alla
mina planer och önskningar, hon hade stilla och tyst
CA ande G er ar d. IV. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
